Antlantkusten 2

Efter Satint Malo följde vi atlantkusten ner till La Rochelle, en av de mest intressanta ställen på den streckan. Vi valde att bo på en av de två stora öarna utanför staden, Ile de Ré. Den här gången blev det näst intill camping. I en liten skog mitt på denna ö ligger Le Bois de Saint Martin. Trevligt ställe med stugor och pool. Här var vi ett par dagar för att vila upp oss efter en längre bilresa även om Frankrikes motorvägar erbjuder en mycket enkel och trivsam körning.

Ön är känd, precis som hennes södra granne från saltodlingar, vin och cognac. Mycket gott!!!

Här upplevde vi sol, regn, mindre storm och sol igen. Ett littet äventyr för Christoffer visade sig stora vågor vara. Oh vad han glatt sprang fram och tillbaka, hur många gånger som helst! Flod och ebb borde vi ha vant oss vid nu men icke... När vi lämnade ön för att långsamt resa vidare söderut stannade vi till vid en annan vacker atlantisk strand för att bada. Allihopa sprang vi ut med förhoppning om att få doppa oss i vattnet... Vilken överraskning det blev att oceanen har "dragit sig tillbaka"... Borde ha kollat tiden för ebb? Ja, ja - vi åkte istället vidare längs denna strand till en liten udde, så nära Fort Boyard som möjligt. Där såg vi massor med ostronplockare som sakta återvände till sina bilar med korgar fulla med havets läckerheter.

Efter några bilder tagna som bevis på att vi var där fortsatte vi neråt på kartan till Trabes, en liten stad vid Pereneernas fot. Igen blev vädret sämre med moln och regn tungt hängande i luften.

Atlantkusten

Frankrike är onekligen ett stort och mycket varierande land. Det har mycket att erbjuda med sina kloster uppe på klippor, sjörövarstäder, saltutvinning, Fort Boyard och fantastiska gamla stad i Burdeaux. För att inte nämna det franska köket med förkärlek till regionala rätter, kryddor och viner.

Vidare på den norra kusten slingrar sig vägen fram till Mt Saint Michel, ett flera hundraårigt kloster byggt på den högsta klippan i området. Här ser man tydligt flodd och ebb. Under ebb försvinner havet ca 15 km bort. De första bosättarna byggde sina enkla hus på klippan lredan unde 900-talet. Sedan kom munkarna som byggde ett kloster här på 1200-talet. Vilken utsikt!!!

Vi forstätter vidare till Saint Malo, en stad känd från sina sjörövare och där allt kretsar kring segling och havet. Atmosfären känns riktigt oceaniskt ;-) Ebb och flod och måsar, så stora de är! Christoffer försöker att förstå varför havet försvinner ibland... Ja, det är väl inte så enkelt att vara liten. Han facineras av de stora måsarna som några killar matar med pommes frittes på bulevarden.

St Malos gamla stadskärna är delvis bevarad delvis återuppbyggd efter andra världskriget. Den är sparsam med steniga hus som måste tåla vind och regn.