Rosetta

Det är lördag och en kylig och solig morgon. Jag fick tips att åka upp till högsta bergstoppen i området, Rosetta, på drygt 2 400 m.ö.h.

Fantastisk utsikt! Och bra skidåkning. Vi åker vid bergsfoten en hel dag, lite ringrostiga men kul har vi. Det är så varmt att vi sitter ute och äter lunch och njuter av utsikten.

Sedan tar vi linbanan upp till toppen.

Det är brant och plötsligt får vi en känsla av att vara i riktigt höga berg. Härifrån åker man inte skidor längre, det är bara branta klippor och en platå med ett vandrarhem.

Storslaget!

Efter en kort promenad i närheten av toppstationen åker vi linbanan ner igen och fortsätter med skidåkningen.

Trötta men glada återvänder vi sedan hem och efter en god middag träffar vi alla våra nya och gamla kompisar från vårt sällskapsresa. Vi umgås en stund och sedan går vi hem och somnar fort fullmatade med de vackra utsikterna och den friska bergsluften.

Imorgon väntar första dagen med skidskola för Christoffer.

San Martino di Castrozza

På morgonen, utsövda och förväntansfulla hyr vi bil på flygplatsen och kör upp till en liten alpby nära Trento, San Martino di Castrozza.

Byn ligger i en djup ravin eller kanske snarare en dal med många fina skidbackar runt omkring. Efter några timmar på motorvägen klättrar vi upp till ett bergspass, Passo Rolle, på nästan 3000 meters höjd.

Christoffer njuter av vår färd. Eftersom jag inte har någon vuxen med mig i bilen får han uppgiften att läsa den karta som vi köpt på vägen och guida mig. Det tar en stund för honom att förstå hur man gör men efter si så där 10 mil blir han en fullfjädrad guide.

En tidig eftermiddag är vi på plats. Vi packar upp, går en promenad för att handla och hyra skidor till Christoffer. Senare på kvällen går vi ut och äter en god pizza. Nu känner jag att vi är på semester.

Flyg till Dolomiterna

Tillsammans med mina polska vänner åkte vi skidor i Italien, jag och Christoffer. Sista veckan i januari. Det var första gången vi var där och det visade sig vara en mycket härlig upplevelse.

En mycket sen fredags kväll flyger vi ner till Milano. Det händer saker på vägen, först en olycka på motorvägen upp till Arlanda, kortläsaren i taxin funkar inte, flyget är drygt en timme försenat... Bra början, tänker jag och blir lite orolig om det kanske är ett dåligt omen...

Vi landar på Malpensa senare är beräknat och det finns ingen hotelltransfer längre så vi tar en taxi igen... chaffören kan inte hitta hotellet... vi kör runt runt i de smala gränderna. Till slut är vi framme. Uppe på rummet visar det sig att det inte var städat... Vi flyttar till ett annat rum...

Klockan närmar sig halv två på natten och Christoffer är trött och törstig. Jag tittar in i minibaren på rummet och tar fram en jouceflaska men det finns ingen öppnare... Nu blir jag trött och irriterad. Efter mitt telefonsamtal springer en kille upp och öppnar en flaska åt oss.

Tja... han förklarar att de haft hotellet bara i 10 dagar. Sedan somnar vi.