Capri

Sista dagen på vår lilla semester ägnar vi åt ön Capri. Tidig förmiddag tar vi båten över. Båtresan tar ca 30 min men idag blåser det kuling och när vi går mot vind guppar båten ordentligt.

Vi stiger av i hamnen och tittar uppåt. Byn stäcker sig upp längs berget, lite grand som Positano men det är inte samma känsla av husen som klistermärken på beget. Vi tar taxin upp efter en kort förhandling med chauffören. Jag lyckades pruta från 15 till 10 Euro för en 3,5 km lång resa uppför berget.

Uppe i staden/byn Capri kan man inte komma in med bil så vi lämnar taxin och går in i världens smalaste gränder. Vi går lite på måfå och tittar i olika butiker. Vi kommer ut från centrum mot udden av ön och plötsligt hör vi en elbil komma bakom oss. Anpassad till bredden av gatan - så smal så smal! Det är en sopbil. Sedan möter vi en färdtjänstbil som kör en pensionär upp till dennes hus, en polisbil i samma smala utformning och en lastbil som fraktar inköpta varor från någon affär upp till någons hus. Coolt!

Vi fortsätter vår promenad längs de smala gränderna liksom inbyggda mellan hustaken. Ibland är det korta murar och ibland bara ett stålnät så vi lätt kan se in på tomterna. Det finns stora och präktiga hus och mindre, alla har mycket växter i sina trädgårdar. Framförallt citron och apelsinträd men en ingång täcks av en spalje beväxt med kiwi! Det är första gången jag ser hur kiwi växer.

Vi når slutet av gränden och fortsätter sedan upp på en skogsstig till en ruin - Villa Jovis. När vi till slut klättrat upp några hundra meter i skogen kommer vi ut på andra sidan ön och framför oss sträcker sig en vy mot Sorrentohalvön och Positano. Storslaget! Där visar det sig också hur mycket det blåser nu så vi gömmer oss mellan husen igen och inne i nätet av de smala gränderna. Närmare centrum hittar vi en liten restaurang som bjuder på en supergod lunch med italiensk husmanskost.

Mätta och belåtna går vi ner ett hundratal trappsteg till hamnen och tar båten tillbaka till Sorrento. Nu blåser det styvkuling. Denna eftermiddag stannar vi inne på rummet i vårt fina hotell. När vi går ut och äter på kvällen viner vinden.

Vårt hotellrum ligger på femte våningen och har stora förnster i två väderstreck. På natten ökar vinden till full storm och det regnar och åskar. Jag gillar att titta på åska, det är ett så vackert och kraftfullt skådespel. Samma oväder fortsätter sedan hela förmiddagen. Ett räjält oväder har dragit över Sorrentohalvön och Neapel. Men ännu värre är det i Genua med stora översvämningar. Vi följer utvecklingen på tvnyheterna.

Ett tag var vi oroliga att flyget skulle vara inställt. När vi kör till flygplatsen på förmiddagen sprutar det fontäner underifrån hjulen. Vi är tidiga och får vänta länge på vårt flyg. Äter lunch på flygplatsen - godaste Mozzarella di Bufala Campana med sallad och supergott vin till. Mums! Fin avslutning på vår korta semester :-) Hit kommer vi gärna tillbaka!

Sorrento och Positano

På morgonen ger vi oss ut på en promenad i gamla Sorrento. Själva kärnan i gamla staden är inte så stor. Mysiga smala gränder och små torg, massor med småaffärer med typiska sorrentoprodukter, ostar, lufttorkad skinka och limonchello!

Sorrento ligger högt på en klippa med en fantastisk utsikt över Neapelbukten och Vesuvius. Vi stannar till vid en kyrka och beundrar utsikten!

Efter en enklare lunch går vi tillbaka till hotellet och frågar om lämplig väg till Positano. Beskedet är att det är lite sent att åka nu på dessa krokiga och slingriga bergsvägar eftersom det snart kommer att bli mörkt. Men vi chansar.

Jag kör - alltid när det är begsvägar. Inte för att jag är duktigare på det än Bogdan utan för att jag lätt kan få panik när jag inte har kontrollen över bilen.

Vägarna är ganska smala och när vi kommer över bergspasset kan vi se Amalfikusten uppifrån. Det är en fin solig sen fredageftermiddag och inte så mycket traffik så det går smidigt men jag får jobba ordentligt i alla miljoner kurvor uppför och nerför.

När vi närmar oss Positano är det fortfarande långt kvar till solnedgången så vi fortsätter till nästa by, Praiano. Vi vill se Positano från olika håll. Och det är en vy som jag blir helt fascinerad över. Byn ligger i en ravin och husen ser ut att vara insprägda i klipporna eller fastklistrade utanpå dem. Så underbart pittoreskt!

Sedan kör vi ner i byn, så långt ner som vägen tar oss. Framför oss har vi en skolbuss som stannar till här och var och lämnar ut småbarn till deras föräldrar. I någon av de snävaste kurvorna måste bussen backa för att klara av svängen. Det är en riktigt smal väg - enkelriktad! När vi lämnat in bilen till en kille på parkeringen fortsätter vi till fots.

I en av de smalaste gränderna hittar vi ett litet café så vi sätter oss en stund och dricker kaffe och äter bakelser. Tiden går fort nu och solen har redan gått ner. Vi vandrar vidare ner till havet genom gågator med butiker, caféer, kyrkor och gallerier. Nere på stranden ser vi att de första kvällsgästerna kommer in till restaurangerna. Vi tittar upp på alla de husen som verkar klättra uppför klipporna. Det är så annorlunda mot Sverige och Polen och allt annat vi har sett hittills. Hela byn känns på något sätt vertikal. Fantastiskt vackert!!!

Nu blir det mörkt ganska snabbt så vi skyndar oss tillbaka till bilen och kör till hotellet. Många foton blev det!

En dag i Pompei

Vi kör söderut från Neapel och beskådar Vesuvio på vägen till Pompei. Mäktigt! Vulkanen har alltid spelat en stor roll i den lokala befolkningens liv. Den har varit lugn under något århundrade och plötsligt levde upp med kraftiga explosioner.

År 79 var ett av de mest fatala för den lilla staden Pompei och dess granne Herculanum. Under bara några korta stunder begravdes båda städerna under många meters aska och lava. Livet stannade från en timme till en annan.

Efter nästan 2000 år kan vi åter vandra genom steniga gator och beundra de restaurerade husruiner. Givetvis ser vi nu bara väggar men på vissa ställen har även väggmålningar bevarats. Vi inbillar oss hur man bodde och levde då. Det finns allt som en modern stad kan erbjuda: teatrar, restauranger, hotell, badhus, torg, kyrka och det publika huset ;-) Man har grävt upp urnor och andra föremål som ställs ut för allmän beskådan.

Vi går sakta på gatorna och tänker hur det såg ut då för 2000 år sedan. En tur som jag inte skulle vilja missa!

Som sista byggnad går vi in till den stora amfiteatern - det är lite folk och vi sätter oss ner en stund vid en av ingångarna. Jag tittar runt omkring mig och ser delar av återbyggda steniga sittplatser och ställen där det fortfarande växer gräs. Jag kommer ihåg den musikvideo som Pink Floyd spelade in där för nästan 40 år sedan. Det blir lite mystiskt att vara på samma ställe. Jag har tittat så många gånger på denna video så jag kan återuppleva stora delar av det när jag blundar. De väldiga högtalarna, trummsetet, jätteförstärkarna, mikrofonerna och flera kilomerter sladdar. De spelar Echoes, till största delen instrumentellt stycke. Jag ser framför mig de unga killarna med deras långa hår och hunden - som ylar till musiken som om den sjöng.

Det är en mycket speciell film men stället är också väldigt speciellt!

Första natten i Neapel

På onsdag kväll landar vi i Neapel. Efter att ha hyrt bil kör vi ca 500 m till vårt första hotell, fyra sjärnor, men mycket udda. Vi får våra rum som börjar med 20... glada går vi in i hissen och trycker på våning två. När dörren öppnas visar det sig att vi hamnat i en städskrubb! Våra rum finns på våning ett - hur kunde vi tagit så fel? 

Det fyrstjärninga hotell bjuder på superfin frukost - croissant! men varm! lite sylt och honumg. Kaffet är helt ok.

På morgonen kör vi vidare, puh!