Toscana, familjesemester (7-14 juli)

Och så blev det äntligen dags för vår gemensamma familjesemester. Via Rom går den till Toscana och vår alldeles egna, för en veckas tid, villa! Toscana har länge varit en plats vi ville uppleva. Så när jag hittade en villa i rätt storlek med bedårande utsikt och en pool blev alla så glada.


Vi flög till Rom och hyrde bil där. Dels för att Montepulciano är inte så lätt att nå annars och dels för att vi, förutom att bo på landet bland de toskanska vingårdarna, ville vi se Florens och Pisa.

 

Montepulciano, vy från vår villa

Efter första dagen och natten på hotellet i Rom körde vi ca 20 mil norrut mot Montepulciano. Det korta besöket i Rom var oerhört trevligt och trots tunnelbane- och busstrejken samt Christoffers olycka att kliva in i hundbajs var vi väldigt nöjda med den kvällen. Hela familjen tillsammans, förväntansfulla inför en lite annorlunda semester.  

På vägen till huset träffar vi ägaren som guidar oss rätt den sista biten. Vackra bergsvägar slingrar sig uppför och nerför miljoner kullar täckta med vinrankor eller med vete, korn och havre. Ägaren talar i princip inte ett ord engelska men med hjälp av glada tillrop och våra händer får vi ändå veta det vi behöver för att klara oss ensamma i huset under en vecka.

Killarna packar upp och hoppar i poolen och jag och Bogdan åker till den närmsta butiken i den erkända vinstaden Montepulciano och handlar mat, vin och annat som vi kan tänkas behöva under denna vecka.


Utsikten från vårt hus är enastående. Jag kan sitta i timmar för mig själv och beundra den och filosofiera.

Dagarna går långsamt och allt känns avslappnat, det finns inga måsten. Vi gör två utflykter, till Florens och till Pisa. Florens är en väldigt vacker stad och katedralen ett mästerstycke men vi kommer dit lite för sent på dagen och det blir lite för varmt för att vi ska njuta av allt. Det känns lite stressigt och leder till oplanerat springande på gatorna och torgen. Men vi hinner ändå avnjuta en supergod pizza och glass! Och sitta och prata med varandra.



Mellan utflykterna är vi bara hemma och solar, pratar, badar och leker. Visst, det blir även lite telefonspel i brist på andra spel. Men höjdpunkten på dagen är middag som oftast jag och Michal lagar tillsammans. Vi använder mycket örter och de typiska råvarorna.

Kanske detta gör att maten smakar annorlunda och mycket godare än hemma. Och kanske är det att laga mat tillsammans och sedan ha tid att sitta länge efter middagen och prata och skratta och ibland sent på kvällen ta ett dopp i poolen. Oavset vilket känns allt så lugnt, bekymmersfritt och lyckligt!



Den andra utflykten, till Pisa planerar vi lite bättre också för att avståndet är större och flera bergsvägar att köra på. Vi startar tidigt och kör först ut mot havet genom de böljande kullarna, skogarna och förbi vackra och gamla städer som strategiskt byggdes högst upp på kullarna. Vilket gör dem så vackra att titta på från vägen och samtidigt ger dem så fantastiska vyer idag.

Besöket i Pisa blir inte så väldigt långt heller för vi vill också hinna till San Gimignano. Vi får inte gå upp i det lutande tornet. Borde ha kollat detta i förväg och bokat biljetterna. Nu skulle det bli en flera timmars väntan och det hinner vi inte med om vi ska få en chans att se San Gimignano och hinna hem i någorlunda vettig tid innan maten. Men promenaden runt katedralen med det lutande tornet var värt vartenda kilometer vi körde hit. Det är något speciellt. Det känns att tornet faller när som helst och att det är fullständigt omöjligt att ett såpass högt torn kan stå så snett.

På gräsmattan utanför samlas alla turister och tar bilder på varandra med upplyfta armar som om de skulle stödja tornet. Vi skrattar lite åt dem men tar samma typ av bilder på oss själva....

Sedan är det dags att fortsätta mot San Gimignano, en vacker liten stad grundad på etruskernas tid. Sådana finns det väldigt många av i Toscana men det som är speciellt med just San Gimignano är tornen som byggdes upp av de lite rikare medborgarna som utkikstorn för att skydda staden men också för att visa sin förmögenhet. Allt som allt var de 77 varav bara 13 står kvar idag. Väldigt annorlunda! Och absolut värt att se både från ett länge avstånd när man kommer körande längs de slingriga vägarna och från själva centrumet där man upplever deras höga höjd.

Det hinner bli eftermiddag och dags för glass! Vilket är ett måste när vi är på semester och särkilt i Italien.

En stund på ett café och så lite vin- och olivoljainköp så kör vi hemåt... där matlagningen, poolen och en varm och mysig kväll i sällskap av våra barn väntar på oss.  

Ja, hit vill jag absolut komma tillbaka!!!

 

Newburyport

Söndagmorgon, kl. 8 i Newburyport.

Klara och Lars hade redan varit här i ett par dagar och handlat mat och annat och stuvat in i båten, Willrose. Om några dagar ska vi segla från USA till Azorerna. Vi fortsätter nu med våra förberedelser inför seglatsen. Jag kom igår kväll, på midsommarafton och tog med mig dåligt väder, kyla och regn.

Under dessa dagar har vi handlat mera mat och tvättat. Ikväll ska vi kolla internetanslutningen i närheten av ett bibliotek. Det är stängt idag men deras wifi ska tydligen funka även om man står utanför dörren. Det gör vi inte riktigt. Vi sitter i bilen med en antenn (ser ut som CIA) och kollar väderprognosen för kommande dagarna. Wifi-n på båten har vi inte lyckats få igång.

Senare åker vi in till stan och tvättar det sista innan avresan och äter en god lunch, "meatloaf and mash". På kvällen firar vi midsommar med hummer.

San Martino di Castrozza

På morgonen, utsövda och förväntansfulla hyr vi bil på flygplatsen och kör upp till en liten alpby nära Trento, San Martino di Castrozza.

Byn ligger i en djup ravin eller kanske snarare en dal med många fina skidbackar runt omkring. Efter några timmar på motorvägen klättrar vi upp till ett bergspass, Passo Rolle, på nästan 3000 meters höjd.

Christoffer njuter av vår färd. Eftersom jag inte har någon vuxen med mig i bilen får han uppgiften att läsa den karta som vi köpt på vägen och guida mig. Det tar en stund för honom att förstå hur man gör men efter si så där 10 mil blir han en fullfjädrad guide.

En tidig eftermiddag är vi på plats. Vi packar upp, går en promenad för att handla och hyra skidor till Christoffer. Senare på kvällen går vi ut och äter en god pizza. Nu känner jag att vi är på semester.

Flyg till Dolomiterna

Tillsammans med mina polska vänner åkte vi skidor i Italien, jag och Christoffer. Sista veckan i januari. Det var första gången vi var där och det visade sig vara en mycket härlig upplevelse.

En mycket sen fredags kväll flyger vi ner till Milano. Det händer saker på vägen, först en olycka på motorvägen upp till Arlanda, kortläsaren i taxin funkar inte, flyget är drygt en timme försenat... Bra början, tänker jag och blir lite orolig om det kanske är ett dåligt omen...

Vi landar på Malpensa senare är beräknat och det finns ingen hotelltransfer längre så vi tar en taxi igen... chaffören kan inte hitta hotellet... vi kör runt runt i de smala gränderna. Till slut är vi framme. Uppe på rummet visar det sig att det inte var städat... Vi flyttar till ett annat rum...

Klockan närmar sig halv två på natten och Christoffer är trött och törstig. Jag tittar in i minibaren på rummet och tar fram en jouceflaska men det finns ingen öppnare... Nu blir jag trött och irriterad. Efter mitt telefonsamtal springer en kille upp och öppnar en flaska åt oss.

Tja... han förklarar att de haft hotellet bara i 10 dagar. Sedan somnar vi.

Bordeaux

På vägen mot Pyreneneerna besöker vi Bordeaux. Våra åsikter går lite isär om vad som är värt att se i staden. Det blir svårt att jämka. Staden är stor och en kväll är långt ifrån tillräckligt. Men vi gör så gått vi kan och vandrar i den fina gamla delen av staden. Värt att besöka är St. Anders kyrka. Den är byggd i gotisk stil. Här ser vi en grav direkt till höger om ingången och Christoffer frågar: "Mamma, vem är det som ligger där?" Jag svarar att det är en biskop. "Hur vet du det?" Därför att han håller i en biskops käpp. "Den som ser ut som jultomtens?" Ja, juste.

Och plötsligt faller bitarna på plats. Att det inte finns någon jultomte på riktigt utan att det en gång i tiden var en biskop som delade ut presenter till snälla och fattiga barn. Och att det är därför vi minns honom och gör likadant. Jag ser på hans min att han egentligen hade velat fortsätta att tro på jultomten... Blir då lite skraj att det kanske var för tidigt och onödigt att berätta bara så här utan förvarning men efter en stund pratar vi vidare om att han ska få sina presenter till jul i alla fall trots att jultomten inte finns på riktigt och att det är viktigt att vara snäll och god även om man inte får presenter jämt. Och att St Nicolaus, biskopen i fråga, kanske tittar på honom och andra barn från himlen och vet. Till slut nöjer han sig med mina förklaringar och vi kan fortsätta vår promenad genom Bordeauxs gamla smala gränder och breda gator och torg.

Allt är glömt när vi kommer ner mot floden och kan doppa fötterna i en lite annorlunda fontän som täcker en stor del av trottoaren mitt emot Palatset. Det ser lite lustigt ut men väldigt tilltalande att stora som små plötsligt stannar till och tar av sig skorna och vadar ("fotar" vore ett bättre ord eftersom det är väldigt grunt) i vattnet som sipprar ut mellan trottarplattorna. Christoffer är helt förtjust och för att vara helt ärlig, jag också!

Det är varmt och avslappnat och känns som semester...

Antlantkusten 2

Efter Satint Malo följde vi atlantkusten ner till La Rochelle, en av de mest intressanta ställen på den streckan. Vi valde att bo på en av de två stora öarna utanför staden, Ile de Ré. Den här gången blev det näst intill camping. I en liten skog mitt på denna ö ligger Le Bois de Saint Martin. Trevligt ställe med stugor och pool. Här var vi ett par dagar för att vila upp oss efter en längre bilresa även om Frankrikes motorvägar erbjuder en mycket enkel och trivsam körning.

Ön är känd, precis som hennes södra granne från saltodlingar, vin och cognac. Mycket gott!!!

Här upplevde vi sol, regn, mindre storm och sol igen. Ett littet äventyr för Christoffer visade sig stora vågor vara. Oh vad han glatt sprang fram och tillbaka, hur många gånger som helst! Flod och ebb borde vi ha vant oss vid nu men icke... När vi lämnade ön för att långsamt resa vidare söderut stannade vi till vid en annan vacker atlantisk strand för att bada. Allihopa sprang vi ut med förhoppning om att få doppa oss i vattnet... Vilken överraskning det blev att oceanen har "dragit sig tillbaka"... Borde ha kollat tiden för ebb? Ja, ja - vi åkte istället vidare längs denna strand till en liten udde, så nära Fort Boyard som möjligt. Där såg vi massor med ostronplockare som sakta återvände till sina bilar med korgar fulla med havets läckerheter.

Efter några bilder tagna som bevis på att vi var där fortsatte vi neråt på kartan till Trabes, en liten stad vid Pereneernas fot. Igen blev vädret sämre med moln och regn tungt hängande i luften.

Versaille

Sent på kvällen, efter några timmar på flyget kom vi till Paris. Jag tycker att Paris är en mycket vacker stad med otroligt mycket att se och uppleva. Återvänder gärna hit. Tyvärr är inte parisianer lika vänliga av sig eller möjligeh har jag haft otur de få gånger jag har varit här.

Första dagen spenderade vi i långa bilköer för att ta oss kanske 5 mil från hotellet vid flygplatsen till Versaille. Antagligen var alla på väg på semester...

Versaille var fint men vi hade väl för bråttom för att kunna uppleva det på riktigt, i lugn och ro, som man borde. Men mycket guld var det och en fantastisk trädgård finns här att vandra i om man har tid och lust. Det måste man ha för att uppskatta de minutiöst beskurna häckarna eller ro ut i en liten eka i kanalen som skär grönskan mitt itu. Den här gången hade vi nog inte tålamod för det. Kanske en annan gång hinner vi se mer och njuta. Men då vid en annan årstid med mindre folk runt omkring.

Vi ville komma iväg till min drömresmål för hela denna resa: klostret i Mt Saint Michel. Dit kommer vi imorgon. Hoppas att det blir lika vackert som jag har föreställt mig.