På vägen mot Pyreneneerna besöker vi Bordeaux. Våra åsikter går lite isär om vad som är värt att se i staden. Det blir svårt att jämka. Staden är stor och en kväll är långt ifrån tillräckligt. Men vi gör så gått vi kan och vandrar i den fina gamla delen av staden. Värt att besöka är St. Anders kyrka. Den är byggd i gotisk stil. Här ser vi en grav direkt till höger om ingången och Christoffer frågar: "Mamma, vem är det som ligger där?" Jag svarar att det är en biskop. "Hur vet du det?" Därför att han håller i en biskops käpp. "Den som ser ut som jultomtens?" Ja, juste.
Och plötsligt faller bitarna på plats. Att det inte finns någon jultomte på riktigt utan att det en gång i tiden var en biskop som delade ut presenter till snälla och fattiga barn. Och att det är därför vi minns honom och gör likadant. Jag ser på hans min att han egentligen hade velat fortsätta att tro på jultomten... Blir då lite skraj att det kanske var för tidigt och onödigt att berätta bara så här utan förvarning men efter en stund pratar vi vidare om att han ska få sina presenter till jul i alla fall trots att jultomten inte finns på riktigt och att det är viktigt att vara snäll och god även om man inte får presenter jämt. Och att St Nicolaus, biskopen i fråga, kanske tittar på honom och andra barn från himlen och vet. Till slut nöjer han sig med mina förklaringar och vi kan fortsätta vår promenad genom Bordeauxs gamla smala gränder och breda gator och torg.
Allt är glömt när vi kommer ner mot floden och kan doppa fötterna i en lite annorlunda fontän som täcker en stor del av trottoaren mitt emot Palatset. Det ser lite lustigt ut men väldigt tilltalande att stora som små plötsligt stannar till och tar av sig skorna och vadar ("fotar" vore ett bättre ord eftersom det är väldigt grunt) i vattnet som sipprar ut mellan trottarplattorna. Christoffer är helt förtjust och för att vara helt ärlig, jag också!
Det är varmt och avslappnat och känns som semester...
