Vi landar i Tarbes eller snarare sagt lite utanför staden. Härifrån har vi tänkt att göra några utflykter i bergen. Bogdan är fascinerad av Pyrenéerna, deras varma mjuka, växtklädda klippor. Här finns det verkligen höga toppar och djupa dalar. Vi kommer nära Tour de France. För nära. Bergspasset som vi hade tänkt åka igenom är stängt. Men vi kommer upp ganska högt ändå och njuter av soliga varma dagen efter att först ha sett Lourdes och grottan.
Vi började med Lourdes redan samma kväll vi anlände. Jag tror att alla blev vi förvånade på olika sätt. Bogdan trodde att staden ver mycket mindre och hade bevarat sin sekelskiftescharm. Jag hopppades på mer religös eftertanke och mindre gatuförsäljning av krims krams.
Själva grottan och kyrkan, som byggdes uppe på den klippa vid vattenkällan som den 14-åriga flickan Bernadette hade pekat ut, för oss in på andra tankar. Här är det väldigt tomt när vi kommer fram, lite förvånande eftersom jag hade föreställt mig att det var ett ställe där massor av pilgrimer befann sig hela tiden. Men det är väl fel tid, tänker jag vilket visar sig vara helt sant. Innan vi går vidare börjar folk strömma in för en procession som ska börja kl. 21.
Här vid grottan står det några bänkar där folk sitter och vilar och kanske ber. Vi sätter oss en stund och jag sjunker in i mina egna tankar. Stället berör mig djupt och mycket mer än jag hade anat från början.
