Måndag, 6 juni

Tidig morgon igen för mig och Lasse. Snabb dusch, frukost på riktiga, porslinstallrikar och så stört regn på det! Mulet och kallt. Hög dyning när vi går ut från denna ria och ett antal fiskebåtar som kör fullständigt oberäkneligt fram och tillbaka. Ungdomarna sover som vanligt på morgonen. Eller förresten, gör de det? Jag har inte ens kollat att de var i båten när vi la ut. Å andra sidan, vart kunde de ha tagit vägen? Vi satt ju länge i sittbrunnen och åt i lugn och ro… Men jag kikar in i förpiken för säkerhetsskull. Vore ju tråkigt att glömma dem kvar på land…



Det blåser nada!!! Motorgång hela tiden. Trååååååkigt!

Vi lever upp när vi närmar oss hamnen. Går in lugnt, det finns gott om plats i den marina som Lasse har valt. Den ligger mitt i stan så vi har nära till att gå ut att äta på kvällen.

Förtöjer, klarerar in (Lasse fixar medan vi promenerar runt i marinan och tittar på andra båtar. Träffar en engelsk racingbåt som kom från Frankrike nyligen. Pratar en stund. Vi beundrar båten och skepparen beundrar vår segling i de öppna vatten.

Framåt kvällen ger vi oss ut på upptäcktsfärd och letar restaurang med galiciska specialiteter. De flesta restaurangerna är dock stängda på måndagarna. Frågar några som ser ut att inte vara turister och de tipsar oss om ett bra ställe som ligger på stora torget. Tyvärr är detta ställe också stängt så vi väljer en restaurang i närheten som har den fördelen att den är öppen! Vi ska ha fisk eller skaldjur, i alla fall jag och Lasse. Beställer vit vin och väntar på servitören som ska ta emot beställningen. När hon dyker upp visar det sig att de inte har fisk eller skaldjur på menyn idag - det är ju en måndag...

Så där sitter vi med en fin flaska vitvin och ska äta entrecote...

Med hjälp av Fridas och Lasses spanska kunskaper och lite viftande med händerna lyckas vi beställa mat och passande vin. De byter faktiskt ut den redan öppnade flaskan mot en ny, rödvin...

Det blir sen kväll, mörkt och varmt i luften. Nu infinner sig semesterkänslan igen. Sitter kvar ett bra tag och tar en kort promenad på stan efteråt. Härligt! Och skönt att vi har klarat av resan och haft så roligt tillsammans.

Inte förvånad alls egentligen, men ändå glad att allt har gått så bra trots brist på vind och diverse reparationer. Men det är väl så det är, när man seglar med en erfaren och väldigt trevlig skeppare!

Tack Lasse för denna gång! Och lycka till med er fortsatt resa över Biscaya och hem till Sverige.

 

Söndag, 5 juni

Jag har mittenvakten. Jobbigt, blir trött. Hinner knappt sova något innan det är dags att gå upp mitt i natten. Nu ser jag många båtar på plottern. Vi närmar oss trafikseparationen söderöver från Biscaya. Vissa av dem, deras lanternor, ser jag med blotta ögat. Känns skönt när klockan har blivit dags att väcka ungdomarna, drar in en suck av lättnad. Nu kan jag gå och lägga mig igen.

Vid 7.30 UTC vaknar jag upp och då känner att vi seglar frö fullt och fort går det. Vilket är relativt men på denna resa är 6 knop för segel en bra fart. Vinden ”friskade till sig” så vi ”svischar” ;-) fram nu, nästan lite för fort eftersom gps-en har räknat fram att med denna fart kommer vi att angöra Coruna 04.30 och det är för tidigt då vi inte vill gå in i mörkret.

Nu är vi mitt i separationsfältet, omringade av gröna trianglar på plottern men vi ser de inte i verkligheten. Jo då, någon halvtimme till så ser vi många stora fartyg även i verkligheten. Hela eftermiddagen går åt att passera separationsfältet och hålla koll på alla fartygen. Senare på eftermiddagen kommer Lasse med en idé – att vi ska gå in i en natthamn på vägen, Ria de Camarinas. Vi behöver fylla på vatten och skulle vilja sova ut en natt utan att det gungar, förutom att vi behöver vänta ut natten innan vi kan gå in i La Coruna.

Sagt och gjort, nya wyapointer framme och en lugn och härlig kväll på en välskyddad marina blev det till allas glädje!

Lördag, 4 juni

Vaknar tidigt, som vanligt och går upp till Lasse som redan sitter uppe och tar sin ”ickevakt” på morgonen. Ungdomarna sover, som vanligt ;-). Det är soligt och varmt. Tillräckligt med vind så vi går för segel. Jag kliver upp på däck och sätter upp storen. Som i natt varit helt nere då det inte blåste alls.

Idag lagar Lasse riktig frukost direkt, stekt bröd och äggröra – mums! Precis när frukosten ställs upp på bordet ser vi att det är riktigt mörka moln akteröver som drar emot oss. En kall front är på väg. Vi äter upp fort så springer jag upp på däck och revar storen. Den här gången blev det bara några regnstänk och ingen vind från dessa tillsynes hotfulla moln. Så maskinen får jobba igen.

Jag sitter och tittar ut över horisonten och bara njuter. Resan närmar sig sitt slut så nu kom jag in i den stämningen igen att jag vill insupa varje sekund av tillvaron till havs, vill memorera den vackra djuphavsblå färgen på vattnet, solens speglingar och molnen runt omkring oss som nu åter har blivit ljusa, babyrosa och blå.

Och så dyker en tanke upp… Vi kan nog fortsätta runt denna nordvästra udde hela vägen till La Coruna i alla fall. Vi behöver inte gå in i Vigo alls. Tar fram sjökort och passare och räknar lite. Från den position vi är på just nu är det bara 100 NM extra för att runda udden. Ett extra dygn så kommer Lasse till en mycket bättre hamn och får lättare att fortsätta vidare över Biscaya. Med den prognos vi har för nu och de närmas kommande dagarna skulle alternativet Vigo innebära att han behövde vänta längre på rätt väderfönster. De normala vindarna i området är nord till nordost.

”Lasse, jag har en idé” – säger jag försiktigt och tänker samtidigt att det skulle bli kul med ett extra dygn till havs. Lasse lyssnar noga och nickar, analyserar och tittar på mina streck på sjökortet. ”Ring till Jonas redan nu på morgonen och fråga om vädret 2 dygn framöver”…

Vi får snabbt ett svar från Jonas som bekräftar möjligheten! Känns ändå bra att först fråga ungdomarna om det är ok. Gissar att de är väldigt inställda på att vi ska gå i land nästa morgon. De är på! Så vi ändrar kurs och fortsätter till La Coruna. Stämningen är lättsam och glad. Under dagen blir det varmt och soligt. Tillräckligt med vind för att vi ska kunna gå för segel större delen av dagen.

Jag solar på däck och sedan sitter länge i fören och tar in naturen med alla sinnen. Det är ett privilegium att få uppleva detta, att få vara en del av naturen, så nära, så utsatt för dess krafter men ändå i samspel…

Efter lunchen bakar jag sockerkaka och nu är det dags för nästa spel. Vi kör TP, alla fyra, tills det blir högtid att laga middag. Rutinerna har blivit så att Lasse lagar frukost, utsökt äggröra, vi hjälps åt med lunchen och jag lagar middag utifrån det som finns och Klaras recept J Idag blev det currykyckling. Uppskattad! Givetvis skålar vi till något som vi har att fira, och det blir något varje dag… Så som att vi seglat ut 100 NM, kom halvvägs, har 24 timmar kvar eller något annat som lämpas sig att fira...

Fredag, 3 juni

Jag har morgonvakten och håller mig helt klarvaken under hela tiden då jag har ett fartyg som ligger väldigt nära vår kurs och jagar ;-) oss. Radarn och AIS denna vakt. Fartyget passerar dock på hela 10 NM avstånd och jag kan fokusera på att spana efter soluppgång… Fint men tyvärr bakom molnen. Kanske nästa gång…

Lasse vaknar som vanligt strax före sista nattvakten är slut och kommer upp. Jag gör kaffe och en knäckemacka till oss båda. VI äter under tystnad emedan Lasse håller på att vakna upp ordentligt. Efter kaffet hissar jag storen som var revat till natten. Men det hjälper inte. För lite vind för att vi ska kunna hålla 5 kn bara för segel. Så maskinen får jobba idag också.

Nu är vi nog alla trötta på motorljudet men vi måste hinna i land enligt planen för att kunna fortsätta längs den spanska kusten eller, beroende på vindar kunna korsa Biscaya och komma till Brest.

Som vanligt får vi prognosen för vår position från Jonas. Även Peter, Fridas pappa, hör av sig och hälsar. Prognosen är väldigt bra för oss, W – SW 10-15 kn. Vi hoppas att få gå bara för segel. Fram till eftermiddagen blir det dock inte av…

Prognosen för nästkommande dagarna, efter söndagen är desto sämre. Nordliga vindar från och med tisdag vilket innebär att vi inte kommer att kunna fortsätta uppåt kusten. Vi får se hur vi gör men det är möjligt att vi åker hem lite tidigare, från Vigo, och Lasse väntar på att Klara kommer ner dit. Vi kollar lite på vad som finns i närheten av Vigo och upptäcker att det är bara 6 mil till Santiago di Compostella (!). Dit vill vi åka och uppleva stället. Men hur det blir bestämmer vi först när vi kommer fram till marinan och bokar flyget hem.

Torsdag, 2 juni

Lugn morgon. Vi seglar en stund för att ganska snabbt komma fram till att det inte går – igen för lite vind. Så motor startas och vi gör ca 5 kn. Under eftermiddagen bestämmer vi oss att lägga om rutten och gå mot land. VI siktar på Vigo, en liten stad med en trevlig marina som Klara och Lasse redan har haft nöje att besöka för ett antal år sedan.

Lite sol, delfiner på besök dock ganska kortvarigt och sedan middag och en skål för att vi har kommit halvvägs på vår resa!

Onsdag, 1 juni

Jag vaknar tidigt, som vanligt, men även för att jag hör att Lasse rullar ut genuan då det blåser lite mer igen nu när solen har gått upp. Som under förra natten slutade det blåsa sent på kvällen så det blev motorgång. Ungdomarna sover fortfarande, i vanlig ordning, och Lasse och jag äter frukost tillsammans, stekt bröd med äggröra – den ultimata frukosten på Willrose ;-) Nu seglar vi igen, lugnt och tyst, mjuka krängningarna i en jämn takt. Mysigt!

Tyvärr håller inte vinden i sig så länge så efter ett par timmar rullar vi in genuan igen och startar motorn. Under tiden har vi fått två haverier på båten av olika dignitet. Det ena är att fotpumpen till saltvatten har gått söder, vilket innebär att vi nu bara kan använda färskvatten till allt, inklusive disk. Det håller inte i längden. Så mycket färskvatten har vi inte med oss, 450 liter i tanken och drygt 100 liter flaskvatten, så att det ska räcka för fyra personer och 1200 NM. Det andra, lite större haveri, är stopp i toan…

Fotpumpen kan vi inte göra så mycket åt, även trots att Lasse har en mindre verkstad med alla möjliga och omöjliga reservdelar, vi måste köpa in en ny. Vad gäller toan, har Lasse identifierat problemet och kan lösa det.

Under tiden funderar vi på alternativa rutter in till fastlandet. Vi överväger först att gå rakt in till Lissabon eller lite längre bort, till Vigo eller La Coruna.

Den väderprognos vi får från Jonas visar på att det är helt möjligt men att det också innebär att vi inte kommer till England. Om vi fortsätter den kurs vi har just nu ska vi få skjuts av yttersta vindarna från ett lågtryck öster om Azorerna – slör på ca 20 knop raka vägen in till Plymouth. Men först efter två dygn och fram till dess max 5 knop halvvind, vilket är för lite för att segla med den fart vi behöver för att komma fram i tid. Och med så mycket motorgång tidigare är det inte helt säkert att vi har tillräckligt med diesel kvar…

Det andra alternativet är att gå mot fastlandet, Portugal eller ännu hellre Spanien. Båda rutterna läggs in som waypointer och beslutet fattar vi först om ett dygn när vi kommer tillräckligt högt norröver för att veta att vi kan gira och få segla med minst en öppen bidevind in till någon fin hamn på iberiska halvön! Lasse går ner för att fixa toan...

En timme senare kommer han upp, trött men glad! Allt är i ordning. Vi jublar, alla fyra! Hur viktig en självklarhet kan visa sig när den krånglar… Därmed stryker vi också Lissabon från våra rutter. Inget behov att gå i land än på ett tag. Det två alternativen, Plymouth eller Vigo/La Coruna ligger och gror till imorgon eftermiddag.

Denna eftermiddag förflyter mycket lugnt. I brist på vind, solar jag på däck och läser. Vi ringer också till våra nära och kära för att berätta att allt är bra med oss. Framåt fem kommer ungdomarna på att de vill bada så vi riggar upp ett ”atlantbad” efter båten. Saltiga och glada, fräscha och nöjda kommer vi sedan upp alla tre. Det är en speciell känsla att simma i det djuphavsblå vattnet med typ 3000-4000 meters djup och se båten från vattenytan… Kanske dumdristigt och kanske bara lite lyxigt att få uppleva detta? Ännu roligare blev det då vågorna har övergått i en lång dyning med ca 2-3 meters höjd. Att få se vattenberg rulla över eller egentligen under mig där jag simmar runt båten är… häftigt, mäktigt och lite läskigt samtidigt.

Det blev dags för middagen, jag lagar nu alla middagar. Köttfärssås med spagetti + lite vin och kaffe efter maten. Glatt, snackigt och väldigt trevligt!

Tisdag, 31 maj

Jag har morgonvakten. Tyvärr har månen gått upp innan jag går upp (sista, lilla månskära) så stjärnorna syns lite sämre. Vid fyra på morgonen börjar det ljusna i nordost och strax före kl. 6 går solen upp. Vackert men tyvärr lite moln i vägen för att det ska bli en perfekt soluppgång.

Lasse kommer upp vid 6-tiden och vi rullar ut genuan. Nu har vinden ökat något så vi kan segla! Vi gör 5,5 -6,5 fart mot målet! Sedan lagar vi vår frukost, jag och Lasse och sitter och pratar eller bara tittar ut över horisonten och lyssnar till det sköna ljudet av vågskvalp. Det är solig, lugnt och fin, mjuk gång.

Vid 11-tiden när ungdomarna har vaknat och ätit frukost lyckas jag se en liten val om babord, en kalv antagligen spruta upp en liten fontän… Lite glada tillrop och så spejar vi efter fler. Men inte den här gången. Solen skiner men vinden är lite kylig. Vissa av oss solar och jag sitter i långbyxor och munkjacka med luvan på. Kanske fortfarande lite frusen och trött efter morgonvakten.

Dagen flyter sedan i samma lugna takt. Som Frida kommenterade, vi börjar få våra egna rutiner på plats nu.

Under eftermiddagen blir det solbad på däck för min del. Nu blev det äntligen varmt och sedan lite kortspel på det. Kaffe med något gott och sött, mera kortspel och en god middag på kvällen. 

Nu lagar jag mat, enligt Klaras recept, kycklingcurry med ris – de säger att det blev mycket gott ;-)

Nöjda, mätta och glada sitter vi alla uppe en stund och pratar. Lär känna varandra bit för bit. Den kvällen har jag första vakten. 

Måndag, 30 maj

En stadig frukost med perfekt löskokta ägg som Lasse lagar sätter start för dagen. Först lite fix och byta kryssfocken mot genuan, säkerhetsgenomgång, dusch i färskt vatten ;-) och sedan lunch på Kaptens Bar. Några, sista samtal till familjerna så är vi redo att kasta förtöjningarna.

Från och med nu går vi helt och hållet efter UTC-tid. Kl. 13.30 lämnar vi marinan, Qiunta do Lorde, rundar udden väster om den och sätter kurs rakt mot norr! Framåt kvällen passerar vi Porto Santo, nästan lagom till middagen. Lasse värmer upp köttbullarna som han själv lagat i förväg och gör en gourmé potatismos till.

Vi får en underbar solnedgång, trots lite moln lyckas vi se solen gå ner i horisonten och vi lyckas också fånga den gröna blixten! Vackert, så underbar vackert.

Ungdomarna har den första vakten från kl. 21, Lasse från kl.12 och jag fick det sista passet från kl. 03. Denna indelning med rullande schemat fortsätter vi med sedan under hela resan.

Det blåser inte tillräckligt mycket för att gå bara för segel så vi stödkör maskinen.

Söndag, 29 maj

Vi anländer sent på natten, vid 01-tiden efter en lång flygresa med initialt strul på Arlanda. Ungdomarna bekantar sig med båten och med Lasse. Vi lägger oss vid halv fyra på morgonen. Efter en skön nattsömn vaknar vi utvilade och förväntansfulla. God frukost, sedan lite mastjobb för att byta vindexen till ny. Frida får åka upp… Och nästa uppdrag för oss tre blir att hyra bil och åka till Funchal för att turista och efterhandla mat. Vi tillbringar hela eftermiddagen i Funchal, börjar med en sen lunch och promenad längs vattnet och avslutar med glass!

Funchal är en mycket fin stad belägen på bergssluttningar. Lasse säger att det bor ca 100 tusen i på Madeira men utifrån vad vi ser i Funchal vill man gärna tro att det är fler. Liksom Azorerna är Madeira en vulkanisk ö med höga toppar och bergskedjor. Funchal ligger på den södra bergssluttningen. När vi kör av motorvägen och börjar köra ner mot centrum passerar vi fina villa områden på väldigt branta sluttningar. Smala, krokiga vägar med lutning på 14 %... Nästan så jag blir halvskraj att bromsarna inte räcker till. Paul frågar om däcken var bra på denna hyrbil… Brant, brant, väldigt brant, smalt och slingrigt ner till centrum och till hamnen.

När vi promenerar genom den halvsovande staden på en varm söndag eftermiddag infinner sig semesterkänslan äntligen med sin lugna avslappnade tillvaro. På vägen tillbaka stödhandlar vi lite mat och godsaker.

Väl framme tillbaka i marinan, när vi har lastat av bilen och stuvat går Paul och Frida till havspoolen som vi hittat på området, lite oklart om den tillhör hotellet i närheten eller marinan, men vi skippar den frågan J

Middagen äter vi på Kaptens Bar och pratar bl.a. vaktindelning. Vaktsystem har vi bara på natten, mellan 21 och 06 med tretimmars pass.

Atlanten, sista fyra dagarna (11-14 juli)

På tisdagen blåser det upp igen, men tyvärr helt ostlig vind, vilket betyder att vi antingen måste kryssa eller gå för motor mot vind. Vi väljer att gå för motor, nu vill vi komma fram så fort som möjligt. När fören dyker in i vågorna kränger båten mycket igen, upp och ner, upp och ner. Men nu har jag varit utsatt för alla typer av båtens rörelser så länge så det gör inget alls. Jo, förresten, jag kan inte sova i förpiken ett par nätter. Försökte men jag bara flög upp och ner i kojen...

Under natten till torsdagen hade jag den mörkaste vakten och den kändes oöverkomligt lång. Lasse sov bredvid i sittbrunnen som han hade gjort de senaste dygnen när det har varit varmt så det kändes inte otryggt på något sätt. Men timmarna och sjömilen gick otroligt långsamt. Nu på morgonen har vi ca 40 distans kvar till waypointen i sundet mellan Fajal och Pico och därmed hamninloppet till Horta.

Vid 10 (UTC) på morgonen, på torsdagen såg Lasse land. Nu ett par timmar senare syns konurerna av båda öarna mycket tydligt men de är fortfarande ganska avlägsna. Vi hoppas komma fram ikväll.

Och kl. 19.45, torsdag, den 14 juli ligger vi redan vid vår plats i småbåtshamnen i Horta.

På vägen in har Bogdan bokat min hemresa. Det känns skönt att snart åka hem, jag har längtat så mycket efter barnen. Men först ska vi äta en god middag och fira ankomsten!!!

Atlanten, helgen (9-10 juli)

Redan vid kl. 6 på morgonen är det dags att jobba lite. Lasse ska tanka. Efter att ha kollat noga säger han att vi har mycket diesel kvar.

Sedan är det dags att slå ut revet från storseglet som vi slog till natten. Då ser vi att ett beslag från en latta hade fastnat i en lazyjack. Vi måste ta ner storseglet helt och hållet för att byta en travare som beslaget förstörde. Även alla (tre) lazyjacks behöver knytas om. Som alltid när vi ska ut på däck gäller det att vara fastspänd i selen. Även om sjögången är snäll kränger båten både upp och ner och åt alla sidor så det kräver bra balans för att kunna jobba med linor och klara av att stå upprätt utan att tappa balansen.

När jobbet är klart är det dags för frukost. Som nästan varje morgon gör Klara iordning stekta ägg och smörstekt bröd. Gott!

En lugn dag med snäll gång. Nu är det riktigt varmt! Vi befinner oss i det Azoriska högtrycket! Får meddelande från Jonas att det lågtryck som "jagade oss" inte sträcker sig så långt ostvart så vi går igen lite norrut med kursen på 89 grader.

Att vara här ute är säkerligen en upplevelse på många sätt. Dels att vara helt ensamma i en ganska liten segelbåt ute mitt på det stora havet. Ibland känns det läskigt, mer skrämmande att jag trodde. Samtidigt är det en så fantastisk känsla att vara så nära naturen och helt och hållet utlämnad till dess stora krafter och att kunna agera i samspel med den. Otroligt häftigt!

Å andra sidan är hemlängtan mycket starkare än jag kunde ana. Jag har ju varit borta många gånger i jobbet men kanske aldrig så länge och då inte haft så mycket fri tid att tänka och fundera över livet. Samtidigt är Lasse och Klara är så trevliga att umgås med och jag känner mig både trygg med dem tack vare deras stora seglingsvana och avslappnad i deras sällskap som om vi har känt varandra länge, länge. Vi brukar sitta och prata länge efter våra middagar. Jag njuter och lär mig en hel del från dem.

Både söndagen och även måndagen är fortfarande mycket lugna och "långsamma" dagar. Vi har nu ingen vind alls. Jag har duschat i sötvatten nu och solat och läst. Vi äter gott! Det ser Klara till. Hon är otröttlig på att laga mat.

Igen ser vi ett gäng delfiner men de stannar inte så länge. Lite mer på avstånd simmar en havsköldpadda förbi båten. Den vill inte komma för nära, tydligen är de ganska skygga.

Atlanten, torsdag och fredag (7-8 juli)

Det är en fin morgon. Jag sover länge i förpiken, båtens gång är snäll nu. Det är soligt och vi har bra vindar med 5-7 m/s. Efter en lättare frukost duschar jag på akterdäck och nu får jag skölja mig i söt vatten. Hade helst velat få bada efter båten men vi går för fort. Vi har bra med sötvatten och från prognosen att döma ska vi nu ha rätt vindar hela vägen fram till Horta så nu behöver vi inte spara så mycket längre. Skönt!

Det är en av de slappa dagarna, vi vilar, läser och solar. Lasse bakar bröd!

Vattnet speglar solen och igen beundrar jag den vackra, djuphavsblå färgen...

Även fredagen är lugn. De moln vi såg vid horisonten på morgonen förde med sig lite regn men inte så mycket vind. Vi seglar för fulla segel! Det känns bra för vi vill hinna så långt ifrån det lågtryck som bildas väster om oss.

Sedan äter vi en god middag och snackar lite med delfiner som kom förbi och hälsade på oss. De ser så glada och lekfulla ut när de kommer. Ibland hoppar de högt och ibland bara simmar längs med båten, de är så nära så jag blir nästan lite rädd att vi kör på dem...

På natten har jag dubbla vakter.

Atlanten, måndag till onsdag (4-6 juli)

Natten till måndagen har varit krävande. Lasse avverkade ett större antal åskväder på sin vakt och när jag kom upp vid 3-tiden satt han "omringad" av åskväder från alla håll!!! Det var spöklikt. Vinden tjöt, över 15 m/s och båten gjorde mellan 7-8 knop. Snälla, omtänksamma Lasse stannade kvar under hela min och Klaras vakt. Det blåste och regnade om vartannat även på förmiddagen. Lite lugnare blev det vid lunchtid, men sedan blåste det upp igen. Det är dock inte lika gråmulet och hotfullt längre.

För första gången kände jag en gnutta av ångest att vara ensam här ute... Kanske framkallades den av en stigande längtan efter familjen, eller så påverkades jag av mitt huvudvärk som alltid kommer med ett lågtryck. Kanske framkallades den av Klaras säkerhetsåtgärder när hon stängde båten - utifall om vi skulle "välta" på grund av de stora vågorna.... En vanlig åtgärd som för mig kom som en lite obehaglig överraskning.

Sedan har jag legat och vilat en lång stund och haft möjlighet att tänka och noggrant analysera mitt liv... Här ute finns det mycket tid till eftertanke vilket är helt perfekt för mig.

Vi lever ett mycket lugnt och "stillsamt" liv här ute och styrs mest av väderförhållandena och mattiderna. Även om det senaste dygnet har varit lite jobbigare med blåsten, de stora vågorna och den kraftiga krängningen.

På tisdagen fortsatte det att blåsa, upp till 12 m/s, men det är mer sol nu. Båten kränger mycket men det är nödvändigt att gå så högt upp i vind för att kunna hålla kursen. Vi ska söderut nu och inget annat!

Enligt väderrapporten från Jonas är ett nytt lågtryck på väg att bildas väster om oss som ska ge oss ännu starkare vindar men den kommer hit först i helgen. Känns inte helt bra, nu är jag och de andra också lite "möra" och trötta på starka vindar och krängning.

På eftermiddagen ringer jag hem till Paul som fyller 16 år idag. Det känns riktigt tråkigt att inte vara där och kunna gratulera honom personligen på hans stora dag. Hemlängtan blir starkare igen...

Det fortsätter att blåsa även under natten till onsdagen. Men vi ska få svagare vindar ju längre söderut vi kommer. De stora vågorna gör livet ombord svårt. Men Klara lagar mat som vanligt, riktiga luncher och middagar. Det är gott och håller humöret uppe!!!

Vi firar att vi har kommit halvväggs nu, kl. 9 på morgonen hade vi utseglat 1000 distans. Natten till torsdagen har vi istället ingen vind så det blir maskingång. Ingen rekordfart men ändå 130 distans under dygnet!

Atlanten, helgen (2-3 juli)

På morgonen fick vi mera vind från ett lågtryck som bildades sydost om vår position. Så nu seglar vi igen. Men förutom vinden kommer det en och annan regnskur också. Enligt Herb ska vi gå ner till 40 grader syd och fortsätta rakt österut. På tisdag ska vi möta vindar från ett lågtryck som har bildats vid New Foundland, kuling till styvkuling... Vår förhoppning är att vi ska få åka med...

På eftermiddagen vid 19.30 har vi ca 10- 12 m/s, några regnskurar och lite rörigt med vinden åt olika håll. Jonas, Klaras och Lasses son, skickar väderprognoser varje dag, vilket hjälper oss mycket i våra val.

Natten till söndagen har varit stökig. För lite vind och läns gjorde att focken slog och slamrade hela tiden. De små vindpustarna ryckte i båten fram och tillbaka och i sidled... En hel del motorgång och mycket krängning.

Jag hade dubbelvakten, 21-24 och 06-09. Redan vid 7-tiden började Lasse jobba med "Furlex"-trumman, en anordning som matar in och ut rullinan till focken. Denna lina hade trasslat sig så Lasse fick plocka loss delarna för att rätta till allt. Sittandes längst ut i fören med mycket dyning for han och jag upp och ner och fick oss några "duschar". Men nu funkar anordningen igen.

När vi sedan skulle reva storseglet stödde sig Lasse på sprayhooden och "gick igenom" med handen på ett ställe. Klara sydde ihop det senare på morgonen och jag gick och la mig en stund. Rättvis arbetsfördelning ;-)

När jag vaknade igen vid  kl. 12 fick jag se svarta, svarta moln akteröver. Det var en kallfront som svepte över oss, först med massor av regn och stark vind och sedan med åska. Det värsta var över på en timme men regnet och vinden fortsatte med drygt 10 m/s hela dagen.

Efter en som vanligt trevlig middag satt vi kvar länge och pratade. Vilket trevligt sällskap jag har!

Atlanten, fredagen (1 juli)

I natt hade jag vakt mellan kl. 3 och 6. För första gången var himlen inte helt täckt av molnen så jag kunde se stjärnor ... och de var sååå många!!! Stjärnhimmel ovanför mig påminde mig lite grand om den vi brukar se i Chamonix. Men den stora skillnaden var att jag såg stjärnor över hela himlen, ända ner till horisonten :-) Riktigt häftigt!!! Samtidigt som det gav mig problem att kunna urskilja vad som var stjärnor och vad som kunde vara eventuella lanternor från andra fartyg... Sedan gick solen upp så jag kunde se som vanligt igen. Tyvärr blev det inte den drömsoluppgång jag väntat på - för många moln :-(

Nu på morgonen är det solen disig och nästan ingen vind alls men vi gör fortfarande över 4 knop vilket måste innebära att vi kom in i Golfströmmen och får lite skjuts av den.

Förmiddagen är mycket lugn. Jag sov länge och sedan fick jag bada efter båten, med sele och lina, men ändå! Golfströmmen håller drygt 21 grader. Färgen på vattnet är helt fantastisk, djuphavsblå.

Idag är det en solig dag. men för lite vind, i alla fall hos oss. Någonstans, sydvart om oss måste det ha blåst mer eftersom vi får mycket dyning. På kvällen såg vi två fartyg igen, troligen på väg mot New York.

Dagen fortsatte med det lugna, soliga, somriga tillståndet. Vi åt gott till kvällen och gick sedan och la oss. Trevligt och avslappnat tillvaro. Solnedgången var underbar med en gulröd sken. Vilket skådespel!

Vi pratade med Herb, en radioamatör i USA, som dyker upp varje dag och guidar båtar över Atlanten.

Hela natten gick vi för maskin eftersom det var bleke. Under dygnet gjorde vi 100 NM.

Atlanten, torsdag (30 juni)

Natten har varit "höggljudd" ;-) Vid 22-tiden igår kväll fick vi fina vindar på ca 5-10 m/s. Båten gick som på räls men det var fortfarande mycket dimma - ända fram till morgontimmarna. Nu, kl. 7 på morgonen skiner solen och dimman är äntligen borta men det är betydligt kallare... Nattens starkare vindar förde med sig en större dyning och båten rör sig åt alla håll, vilket gör livet ombort lite besvärligare. Lasse har trimmat segel nu så vi har en bra fart på ca 4 knop.

För första gången sedan vi lämnade hamnen för ca två dygn sedan såg vi andra fartyg vid horisonten. Vi närmar oss passaget för båtar från Europa mot New York. De tre småprickarna betyder att vi ser kaptensbryggor men skroven gömmer sig i dyningen eller bakom horisonten.

Jag blev glad när vi såg fartygen men Lasse påminde mig snabbt om att "man ska se varje möte på havet som personligt hot" ;-) 

Kvällen var fin med ganska mycket vind. Vi gjorde över 5 knop :-) trots en revat storsegel. På natten sedan slog det och skramlade mycket eftersom vi hade slör och vinden försvagades.

Atlanten, tisdag ( 28 juni)

I morse gick vi från Newburyport, kl. 9.10 mot Horta på ön Fajal med kursen 109 grader. Planen är att gå sydost först och sedan rakt sydvart för att korsa Golfströmmen med 90 graders vinkel. Ju snabbare vi gör det desto bättre med tanke på att den brukar dra till sig sämre väderförhållanden i form av lågtryck. Här i närheten av Amerikas kust går Golfströmmen med ca 1 - 1,5 knop.

Resan har startat och vi planerar att den tar ca 18 dygn.

Newburyport

Söndagmorgon, kl. 8 i Newburyport.

Klara och Lars hade redan varit här i ett par dagar och handlat mat och annat och stuvat in i båten, Willrose. Om några dagar ska vi segla från USA till Azorerna. Vi fortsätter nu med våra förberedelser inför seglatsen. Jag kom igår kväll, på midsommarafton och tog med mig dåligt väder, kyla och regn.

Under dessa dagar har vi handlat mera mat och tvättat. Ikväll ska vi kolla internetanslutningen i närheten av ett bibliotek. Det är stängt idag men deras wifi ska tydligen funka även om man står utanför dörren. Det gör vi inte riktigt. Vi sitter i bilen med en antenn (ser ut som CIA) och kollar väderprognosen för kommande dagarna. Wifi-n på båten har vi inte lyckats få igång.

Senare åker vi in till stan och tvättar det sista innan avresan och äter en god lunch, "meatloaf and mash". På kvällen firar vi midsommar med hummer.

Antlantkusten 2

Efter Satint Malo följde vi atlantkusten ner till La Rochelle, en av de mest intressanta ställen på den streckan. Vi valde att bo på en av de två stora öarna utanför staden, Ile de Ré. Den här gången blev det näst intill camping. I en liten skog mitt på denna ö ligger Le Bois de Saint Martin. Trevligt ställe med stugor och pool. Här var vi ett par dagar för att vila upp oss efter en längre bilresa även om Frankrikes motorvägar erbjuder en mycket enkel och trivsam körning.

Ön är känd, precis som hennes södra granne från saltodlingar, vin och cognac. Mycket gott!!!

Här upplevde vi sol, regn, mindre storm och sol igen. Ett littet äventyr för Christoffer visade sig stora vågor vara. Oh vad han glatt sprang fram och tillbaka, hur många gånger som helst! Flod och ebb borde vi ha vant oss vid nu men icke... När vi lämnade ön för att långsamt resa vidare söderut stannade vi till vid en annan vacker atlantisk strand för att bada. Allihopa sprang vi ut med förhoppning om att få doppa oss i vattnet... Vilken överraskning det blev att oceanen har "dragit sig tillbaka"... Borde ha kollat tiden för ebb? Ja, ja - vi åkte istället vidare längs denna strand till en liten udde, så nära Fort Boyard som möjligt. Där såg vi massor med ostronplockare som sakta återvände till sina bilar med korgar fulla med havets läckerheter.

Efter några bilder tagna som bevis på att vi var där fortsatte vi neråt på kartan till Trabes, en liten stad vid Pereneernas fot. Igen blev vädret sämre med moln och regn tungt hängande i luften.