Jag vaknar tidigt,
som vanligt, men även för att jag hör att Lasse rullar ut genuan då det blåser
lite mer igen nu när solen har gått upp. Som under förra natten slutade det
blåsa sent på kvällen så det blev motorgång. Ungdomarna sover fortfarande, i
vanlig ordning, och Lasse och jag äter frukost tillsammans, stekt bröd med
äggröra – den ultimata frukosten på Willrose ;-) Nu seglar vi igen, lugnt och
tyst, mjuka krängningarna i en jämn takt. Mysigt!
Tyvärr håller inte
vinden i sig så länge så efter ett par timmar rullar vi in genuan igen och
startar motorn. Under tiden har vi fått två haverier på båten av olika
dignitet. Det ena är att fotpumpen till saltvatten har gått söder, vilket
innebär att vi nu bara kan använda färskvatten till allt, inklusive disk. Det
håller inte i längden. Så mycket färskvatten har vi inte med oss, 450 liter i
tanken och drygt 100 liter flaskvatten, så att det ska räcka för fyra personer
och 1200 NM. Det andra, lite större haveri, är stopp i toan…
Fotpumpen kan vi
inte göra så mycket åt, även trots att Lasse har en mindre verkstad med alla
möjliga och omöjliga reservdelar, vi måste köpa in en ny. Vad gäller toan, har
Lasse identifierat problemet och kan lösa det.
Under tiden funderar
vi på alternativa rutter in till fastlandet. Vi överväger först att gå rakt in
till Lissabon eller lite längre bort, till Vigo eller La Coruna.
Den väderprognos vi
får från Jonas visar på att det är helt möjligt men att det också innebär att
vi inte kommer till England. Om vi fortsätter den kurs vi har just nu ska vi få
skjuts av yttersta vindarna från ett lågtryck öster om Azorerna – slör på ca 20
knop raka vägen in till Plymouth. Men först efter två dygn och fram till dess
max 5 knop halvvind, vilket är för lite för att segla med den fart vi behöver
för att komma fram i tid. Och med så mycket motorgång tidigare är det inte helt
säkert att vi har tillräckligt med diesel kvar…
Det andra
alternativet är att gå mot fastlandet, Portugal eller ännu hellre Spanien. Båda
rutterna läggs in som waypointer och beslutet fattar vi först om ett dygn när
vi kommer tillräckligt högt norröver för att veta att vi kan gira och få segla
med minst en öppen bidevind in till någon fin hamn på iberiska halvön! Lasse
går ner för att fixa toan...
En timme senare
kommer han upp, trött men glad! Allt är i ordning. Vi jublar, alla fyra! Hur
viktig en självklarhet kan visa sig när den krånglar… Därmed stryker vi också
Lissabon från våra rutter. Inget behov att gå i land än på ett tag. Det två
alternativen, Plymouth eller Vigo/La Coruna ligger och gror till imorgon
eftermiddag.
Denna eftermiddag
förflyter mycket lugnt. I brist på vind, solar jag på däck och läser. Vi ringer
också till våra nära och kära för att berätta att allt är bra med oss. Framåt
fem kommer ungdomarna på att de vill bada så vi riggar upp ett ”atlantbad” efter
båten. Saltiga och glada, fräscha och nöjda kommer vi sedan upp alla tre. Det
är en speciell känsla att simma i det djuphavsblå vattnet med typ 3000-4000
meters djup och se båten från vattenytan… Kanske dumdristigt och kanske bara
lite lyxigt att få uppleva detta? Ännu roligare blev det då vågorna har
övergått i en lång dyning med ca 2-3 meters höjd. Att få se vattenberg rulla
över eller egentligen under mig där jag simmar runt båten är… häftigt, mäktigt
och lite läskigt samtidigt.
Det blev dags för
middagen, jag lagar nu alla middagar. Köttfärssås med spagetti + lite vin och
kaffe efter maten. Glatt, snackigt och väldigt trevligt!
