Jag har
mittenvakten. Jobbigt, blir trött. Hinner knappt sova något innan det är dags
att gå upp mitt i natten. Nu ser jag många båtar på plottern. Vi närmar oss
trafikseparationen söderöver från Biscaya. Vissa av dem, deras lanternor, ser
jag med blotta ögat. Känns skönt när klockan har blivit dags att väcka
ungdomarna, drar in en suck av lättnad. Nu kan jag gå och lägga mig igen.
Vid 7.30 UTC vaknar
jag upp och då känner att vi seglar frö fullt och fort går det. Vilket är
relativt men på denna resa är 6 knop för segel en bra fart. Vinden ”friskade
till sig” så vi ”svischar” ;-) fram nu, nästan lite för fort eftersom gps-en
har räknat fram att med denna fart kommer vi att angöra Coruna 04.30 och det är
för tidigt då vi inte vill gå in i mörkret.
Nu är vi mitt i
separationsfältet, omringade av gröna trianglar på plottern men vi ser de inte
i verkligheten. Jo då, någon halvtimme till så ser vi många stora fartyg även i
verkligheten. Hela eftermiddagen går åt att passera separationsfältet och hålla
koll på alla fartygen. Senare på eftermiddagen kommer Lasse med en idé – att vi
ska gå in i en natthamn på vägen, Ria de Camarinas. Vi behöver fylla på vatten
och skulle vilja sova ut en natt utan att det gungar, förutom att vi behöver
vänta ut natten innan vi kan gå in i La Coruna.
Sagt och gjort, nya wyapointer
framme och en lugn och härlig kväll på en välskyddad marina blev det till allas
glädje!
