På tisdagen blåser det upp igen, men tyvärr helt ostlig vind, vilket betyder att vi antingen måste kryssa eller gå för motor mot vind. Vi väljer att gå för motor, nu vill vi komma fram så fort som möjligt. När fören dyker in i vågorna kränger båten mycket igen, upp och ner, upp och ner. Men nu har jag varit utsatt för alla typer av båtens rörelser så länge så det gör inget alls. Jo, förresten, jag kan inte sova i förpiken ett par nätter. Försökte men jag bara flög upp och ner i kojen...
Under natten till torsdagen hade jag den mörkaste vakten och den kändes oöverkomligt lång. Lasse sov bredvid i sittbrunnen som han hade gjort de senaste dygnen när det har varit varmt så det kändes inte otryggt på något sätt. Men timmarna och sjömilen gick otroligt långsamt. Nu på morgonen har vi ca 40 distans kvar till waypointen i sundet mellan Fajal och Pico och därmed hamninloppet till Horta.
Vid 10 (UTC) på morgonen, på torsdagen såg Lasse land. Nu ett par timmar senare syns konurerna av båda öarna mycket tydligt men de är fortfarande ganska avlägsna. Vi hoppas komma fram ikväll.
Och kl. 19.45, torsdag, den 14 juli ligger vi redan vid vår plats i småbåtshamnen i Horta.
På vägen in har Bogdan bokat min hemresa. Det känns skönt att snart åka hem, jag har längtat så mycket efter barnen. Men först ska vi äta en god middag och fira ankomsten!!!
