Vi kör söderut från Neapel och beskådar Vesuvio på vägen till Pompei. Mäktigt! Vulkanen har alltid spelat en stor roll i den lokala befolkningens liv. Den har varit lugn under något århundrade och plötsligt levde upp med kraftiga explosioner.
År 79 var ett av de mest fatala för den lilla staden Pompei och dess granne Herculanum. Under bara några korta stunder begravdes båda städerna under många meters aska och lava. Livet stannade från en timme till en annan.
Efter nästan 2000 år kan vi åter vandra genom steniga gator och beundra de restaurerade husruiner. Givetvis ser vi nu bara väggar men på vissa ställen har även väggmålningar bevarats. Vi inbillar oss hur man bodde och levde då. Det finns allt som en modern stad kan erbjuda: teatrar, restauranger, hotell, badhus, torg, kyrka och det publika huset ;-) Man har grävt upp urnor och andra föremål som ställs ut för allmän beskådan.
Vi går sakta på gatorna och tänker hur det såg ut då för 2000 år sedan. En tur som jag inte skulle vilja missa!
Som sista byggnad går vi in till den stora amfiteatern - det är lite folk och vi sätter oss ner en stund vid en av ingångarna. Jag tittar runt omkring mig och ser delar av återbyggda steniga sittplatser och ställen där det fortfarande växer gräs. Jag kommer ihåg den musikvideo som Pink Floyd spelade in där för nästan 40 år sedan. Det blir lite mystiskt att vara på samma ställe. Jag har tittat så många gånger på denna video så jag kan återuppleva stora delar av det när jag blundar. De väldiga högtalarna, trummsetet, jätteförstärkarna, mikrofonerna och flera kilomerter sladdar. De spelar Echoes, till största delen instrumentellt stycke. Jag ser framför mig de unga killarna med deras långa hår och hunden - som ylar till musiken som om den sjöng.
Det är en mycket speciell film men stället är också väldigt speciellt!
