Civetta, Dolomiterna - sportlov

Flyget till Venedig går super tidigt på en lördag morgon. Svårt att få med Christoffer. Han är morogntrött och inget vill som han. Eller så vill han inte som jag. Nära att missa flyget... Hmm... Bra början på en resa, tänker jag.

Men så småningom kommer vi in i ett lugnare tillvaro på flyget - drygt två timmar gör sitt.

Flygplatsen i Venedig ligger väldigt nära gamla staden och vi får en vacker utsikt över Marcusplatsen, lagunan och kanalerna. Det är 11 grader plus och vi ser två segelbåtar och några motorbåtar.

Men jag ska ju åka skidor!!!

Vi ska vara med på en sällskapsresa som den här gången ordnas i Alleghe, en liten by i hjärtat av Dolomiterna och vid foten av Civetta. Vi blir ca 130 personer, barn och föräldrar + skid- och snowboardlärare. Alla kommer från Polen, det är bara jag och Christoffer som bor i utlandet.

Det blir en lång väntan på vår hyrbil på grund av något strul med någon annans större bilmodell som av misstag blev trasporterad till Verona. Tja, Venedig eller Verona... båda börjar på V. Till slut får vi packa in oss i en alldeles ny Lancia Ypsilon. Så liten så vi knappt får plats fast vi är bara två ;-) Och nu kan äventyret börja på riktigt!

Som vanligt får Christoffer läsa kartan - här används inga GPS-er - och efter drygt två timmars bilkörning, först på en motorväg och sedan på lite mer slingriga bergsvägar kommer vi äntligen till Alleghe. Här ska vi bo i en vecka, tillsammans med mina vänner, Bozena och Jacek och deras son, lilla Michal. Bo och åka skidor.

Vi kommer dit nästan samtidigt, jag med Christoffer från Venedig och de från Österrike. Flyttar in och packar upp. Sedan äter vi något lite snabbt och pratar länge på kvällen.

Christoffer ska gå på skidskolan nästa dag och han lyckas få samma lärare som han hade för två år sedan. Det blir nog bra, tänker jag. han är lite försiktig och osäker på om han verkligen kan någonting men han kommer igång.

Sedan är det 6 dagar med superfin skidåkning, god mat som vi ofta lagar hemma och pizzor på den närmaste restaurangen. Och umgänge, umgänge och umgänge, en maskeradbal, slalomtävling med riktiga funktionärer och priser och de vackraste vyerna i en soligt vintertillvaro! I slalomtävlingen kommer Christoffer tvåa i sin, visserligen lilla, grupp men ändå :-) Han blir mycket nöjd!

Under dagarna är det skidåkning som gäller. Det är så många här så jag får alltid sällskap med någon. Och barnen har roligt i sina respektive grupper. Ibland åker jag och Christoffer tillsammans. På kvällarna träffar mina vänner sina andra vänner och jag och Christoffer hänger på. Trevligt och trots att han bara känner lilla Michal från början leker han gärna med andra också och inte minst - pratar polska!

Tiden går fort, för fort och snart blir det lördag igen och dags att åka hem. Men det har varit en superhärlig vecka!

Och nästa år ses vi igen!