Segling till Polen - förberedelser

På tåget mot Skåne, Simirshamn, och ett äventyr! Planen är att jag gastar på en segelbåt som ska ta mig till Gdansk. Jag har aldrig träffat de jag ska segla med - ett par i gissningsvis 50-års åldern. Min förhoppning är att  få lära mig mer om "havssegling" och givetvis ha en trevlig tid.

Båten heter Merlitz och är en Dufour 40. Låter som en lyxig båt :-)

Civetta, Dolomiterna - sportlov

Flyget till Venedig går super tidigt på en lördag morgon. Svårt att få med Christoffer. Han är morogntrött och inget vill som han. Eller så vill han inte som jag. Nära att missa flyget... Hmm... Bra början på en resa, tänker jag.

Men så småningom kommer vi in i ett lugnare tillvaro på flyget - drygt två timmar gör sitt.

Flygplatsen i Venedig ligger väldigt nära gamla staden och vi får en vacker utsikt över Marcusplatsen, lagunan och kanalerna. Det är 11 grader plus och vi ser två segelbåtar och några motorbåtar.

Men jag ska ju åka skidor!!!

Vi ska vara med på en sällskapsresa som den här gången ordnas i Alleghe, en liten by i hjärtat av Dolomiterna och vid foten av Civetta. Vi blir ca 130 personer, barn och föräldrar + skid- och snowboardlärare. Alla kommer från Polen, det är bara jag och Christoffer som bor i utlandet.

Det blir en lång väntan på vår hyrbil på grund av något strul med någon annans större bilmodell som av misstag blev trasporterad till Verona. Tja, Venedig eller Verona... båda börjar på V. Till slut får vi packa in oss i en alldeles ny Lancia Ypsilon. Så liten så vi knappt får plats fast vi är bara två ;-) Och nu kan äventyret börja på riktigt!

Som vanligt får Christoffer läsa kartan - här används inga GPS-er - och efter drygt två timmars bilkörning, först på en motorväg och sedan på lite mer slingriga bergsvägar kommer vi äntligen till Alleghe. Här ska vi bo i en vecka, tillsammans med mina vänner, Bozena och Jacek och deras son, lilla Michal. Bo och åka skidor.

Vi kommer dit nästan samtidigt, jag med Christoffer från Venedig och de från Österrike. Flyttar in och packar upp. Sedan äter vi något lite snabbt och pratar länge på kvällen.

Christoffer ska gå på skidskolan nästa dag och han lyckas få samma lärare som han hade för två år sedan. Det blir nog bra, tänker jag. han är lite försiktig och osäker på om han verkligen kan någonting men han kommer igång.

Sedan är det 6 dagar med superfin skidåkning, god mat som vi ofta lagar hemma och pizzor på den närmaste restaurangen. Och umgänge, umgänge och umgänge, en maskeradbal, slalomtävling med riktiga funktionärer och priser och de vackraste vyerna i en soligt vintertillvaro! I slalomtävlingen kommer Christoffer tvåa i sin, visserligen lilla, grupp men ändå :-) Han blir mycket nöjd!

Under dagarna är det skidåkning som gäller. Det är så många här så jag får alltid sällskap med någon. Och barnen har roligt i sina respektive grupper. Ibland åker jag och Christoffer tillsammans. På kvällarna träffar mina vänner sina andra vänner och jag och Christoffer hänger på. Trevligt och trots att han bara känner lilla Michal från början leker han gärna med andra också och inte minst - pratar polska!

Tiden går fort, för fort och snart blir det lördag igen och dags att åka hem. Men det har varit en superhärlig vecka!

Och nästa år ses vi igen!

Toscana, familjesemester (7-14 juli)

Och så blev det äntligen dags för vår gemensamma familjesemester. Via Rom går den till Toscana och vår alldeles egna, för en veckas tid, villa! Toscana har länge varit en plats vi ville uppleva. Så när jag hittade en villa i rätt storlek med bedårande utsikt och en pool blev alla så glada.


Vi flög till Rom och hyrde bil där. Dels för att Montepulciano är inte så lätt att nå annars och dels för att vi, förutom att bo på landet bland de toskanska vingårdarna, ville vi se Florens och Pisa.

 

Montepulciano, vy från vår villa

Efter första dagen och natten på hotellet i Rom körde vi ca 20 mil norrut mot Montepulciano. Det korta besöket i Rom var oerhört trevligt och trots tunnelbane- och busstrejken samt Christoffers olycka att kliva in i hundbajs var vi väldigt nöjda med den kvällen. Hela familjen tillsammans, förväntansfulla inför en lite annorlunda semester.  

På vägen till huset träffar vi ägaren som guidar oss rätt den sista biten. Vackra bergsvägar slingrar sig uppför och nerför miljoner kullar täckta med vinrankor eller med vete, korn och havre. Ägaren talar i princip inte ett ord engelska men med hjälp av glada tillrop och våra händer får vi ändå veta det vi behöver för att klara oss ensamma i huset under en vecka.

Killarna packar upp och hoppar i poolen och jag och Bogdan åker till den närmsta butiken i den erkända vinstaden Montepulciano och handlar mat, vin och annat som vi kan tänkas behöva under denna vecka.


Utsikten från vårt hus är enastående. Jag kan sitta i timmar för mig själv och beundra den och filosofiera.

Dagarna går långsamt och allt känns avslappnat, det finns inga måsten. Vi gör två utflykter, till Florens och till Pisa. Florens är en väldigt vacker stad och katedralen ett mästerstycke men vi kommer dit lite för sent på dagen och det blir lite för varmt för att vi ska njuta av allt. Det känns lite stressigt och leder till oplanerat springande på gatorna och torgen. Men vi hinner ändå avnjuta en supergod pizza och glass! Och sitta och prata med varandra.



Mellan utflykterna är vi bara hemma och solar, pratar, badar och leker. Visst, det blir även lite telefonspel i brist på andra spel. Men höjdpunkten på dagen är middag som oftast jag och Michal lagar tillsammans. Vi använder mycket örter och de typiska råvarorna.

Kanske detta gör att maten smakar annorlunda och mycket godare än hemma. Och kanske är det att laga mat tillsammans och sedan ha tid att sitta länge efter middagen och prata och skratta och ibland sent på kvällen ta ett dopp i poolen. Oavset vilket känns allt så lugnt, bekymmersfritt och lyckligt!



Den andra utflykten, till Pisa planerar vi lite bättre också för att avståndet är större och flera bergsvägar att köra på. Vi startar tidigt och kör först ut mot havet genom de böljande kullarna, skogarna och förbi vackra och gamla städer som strategiskt byggdes högst upp på kullarna. Vilket gör dem så vackra att titta på från vägen och samtidigt ger dem så fantastiska vyer idag.

Besöket i Pisa blir inte så väldigt långt heller för vi vill också hinna till San Gimignano. Vi får inte gå upp i det lutande tornet. Borde ha kollat detta i förväg och bokat biljetterna. Nu skulle det bli en flera timmars väntan och det hinner vi inte med om vi ska få en chans att se San Gimignano och hinna hem i någorlunda vettig tid innan maten. Men promenaden runt katedralen med det lutande tornet var värt vartenda kilometer vi körde hit. Det är något speciellt. Det känns att tornet faller när som helst och att det är fullständigt omöjligt att ett såpass högt torn kan stå så snett.

På gräsmattan utanför samlas alla turister och tar bilder på varandra med upplyfta armar som om de skulle stödja tornet. Vi skrattar lite åt dem men tar samma typ av bilder på oss själva....

Sedan är det dags att fortsätta mot San Gimignano, en vacker liten stad grundad på etruskernas tid. Sådana finns det väldigt många av i Toscana men det som är speciellt med just San Gimignano är tornen som byggdes upp av de lite rikare medborgarna som utkikstorn för att skydda staden men också för att visa sin förmögenhet. Allt som allt var de 77 varav bara 13 står kvar idag. Väldigt annorlunda! Och absolut värt att se både från ett länge avstånd när man kommer körande längs de slingriga vägarna och från själva centrumet där man upplever deras höga höjd.

Det hinner bli eftermiddag och dags för glass! Vilket är ett måste när vi är på semester och särkilt i Italien.

En stund på ett café och så lite vin- och olivoljainköp så kör vi hemåt... där matlagningen, poolen och en varm och mysig kväll i sällskap av våra barn väntar på oss.  

Ja, hit vill jag absolut komma tillbaka!!!

 

Åländska och finska skärgården, 1-2 juli

Återigen en tidig uppstigning till en stilla och solig morgon. Äter frukost och ger oss iväg. Det blir en lång etapp på ca 50 NM.

Den första streckan går vi för motor men så snart vindriktningen tillåter sätter vi upp segel. Vi går länge genom den åländska skärgården, ibland genom öppnare fjärd och ibland genom trånga sund. Det är vackert!

Möter flera färjor och många andra segelbåtar. Passerar vid en liten ö med ett sött litet rött hus som ser ut som taget från grummesåpa-reklamen fast tusen gånger vackrare i verkligheten!

Jag får igen styra i många timmar - fortafarnde roligt! I åländska farvatten anväder man väldigt mycket kardinalmärken. Och de sjökort Lasse och Klara har med sig är rätt så gamla och svårlästa så det gäller att hålla utkik hela tiden. Men så har vi ju GPS-en... också.

Når vi till slut kommer ut på lite öppnare vatten blir det lunch och sedan lite vila.

Till natten väljer vi en naturhamn och ligger på svaj. Som vanligt är maten en höjdpunkt och sedan lite prat och så dags för lite sömn.

Jag vaknar tidigt och tittar ut. Trädkronorna och himlen och molnen speglar sig i det blanka vattnet. Så tyst och stilla och vackert!

Sedan åker ankaret upp och vi fortästter vår färd mot Åbo. Nu i den finska skärgården känns det lite mer bevuxet och ju längre in vi kommer i skärgården desto högre känns klipporna. I närheten av Åbo ser vi många segelbåtar igen. Precis utanför Nådendal och Åbo som ligger rätt nära varandra finns det en bred och lång fjärd. Där blir det rätt mycket trafik som tätnar ytterligare i det trånga inloppet till Åbo.

Vi möter en scoutbåt, en ketch, och vinkar glatt.

Vi lägger till i gästhamnen. Förtöjer vid stolpar (?) som jag aldrig gjort förut. I ett ögonblick blir det stressigt då jag inte förstod hur man skulle lägga tampen om pelaren. Men allt går bra. Känns lite som om vi förtöjde en gondol i Venedig...

En sen lunch, en dusch och det blir dags att packa ihop och vandra till VikingLine terminalen för att ta sig hem.

Går ut på deck på färjan en stund och tittar på den väg vi bara för några timmar tidigare passerat åt andra hållet och på en helt annan nivå. Det ser väldigt annorlunda ut att se allt från 8-e våningen. Lite avlägset och orealistiskt.

-----------------------------------------------------------

Tack Klara och Lasse för en mycket trevlig seglats till Finland!

Åland, 30 juni

Mycket riktigt var natten stökig, det regnade och blåste om vart annat. Vågorna slog mot vår brygga och båten for upp och ner och slet i förtöjningstamparna.

Ovädret fortsätter och förstärks under förmiddagen. Vi kurar i båten. Den enda grej jag gör på land är att gå till hamnduschen. Lyckas glömma min handduk i båten vilket jag inser först efter att ha duschat klart och står rinnande våt... Som tur finns det en uppvärmd bastu som väntar på mig ;-)

Efter en stund i värmen kan jag klä på mig igen och bege mig ut i blåsten mot båten.

Sitter och läser en stund men det vill sig nog inte riktigt. Funderar på om jag borde åka hem från Mariehamn. Men jag vill ju så gärna följa med till Åbo vilket innebär två extra dagars segling i ett supertrevligt sällskap.

Lasse tittar på olika alternativ och hittar en möjlig rutt som Klara och Lasse kan tänka sig att göra för att ta oss till Åbo på två dygn.

Nu har vinden avtagit och istället kom dimma, tjock så tjock, och gav oss sikt på ca 100-200 m.

Jag ringer hem och ber Bogdan att kolla biljetter från Åbo. Han hittar till slut något till ett rimligt pris.

Och då blir det avgjort - jag fortsätter!

På kvällen klarnar det upp och jag tar en promenad i sommarstaden Mariehamn. Återigen känns livet enkelt med utsikt på mer äventyr. När jag går där längs gatorna och äter min glass förvånas jag över hur mycket vädret kan påverka hur människor mår. Är det oroligt och stökigt blir jag också rastlös och ger utlopp för mörkare tankar. Är det soligt och lugnt blir jag glad och harmonisk.

Sedan middag i vanlig ordning. Klara lagar mat och jag diskar. Skönt med välfungerande och bekanta rutiner!

Mot Mariehamn, 29 juni

Vi lämnar Furusunds gästhamn kl. 6 på morgonen med kursen mot Mariehamn.

Det är tyst och lungt, ingen vind i början och vi går för motor en längre stund för att komma ut ur den långa viken. Närmare Kapellskär tar vi upp segel.

Det blir lite mer vind, mest slör hela vägen över Ålandshav. Vi går för fulla segel. Ser många segelbåtar och stora färjor.

Jag får styra i många timmar. Jätteroligt!

Efter ca 8 timmars segling går vi in i Mariehamn och lägger till vid en kaj för natten. Nu blåser det mycket friskare men inget regn i sikte.

Inloppet till Mariehamn är lite trångt med tanke på trafiken - både Silja Line och Viking Line lägger till här flera gånger om dygnet på väg till och från Finland. Tax free!!!

Vi är tidiga, efter oss kommer många båtar och söker skydd för natten. Bredvid oss lägger en mindre tysk båt till med en ensam seglare som kämpar allt han orkar för att i den ökande vinden fånga bojen och komma rätt in bland de andra båtarna. Det krävs flera försök och han ser både stressad och lättad ut när han till slut får hjälp av en annan tysk båt.

Efter vår sena lunch går vi och handlar. Jag är fortfarande inte säker på om jag kan följa med hela vägen. Det kan egentligen avgöras först imorgon.

På kvällen och under natten ökar vinden ytterligare och regnet kommer. Det blir en ganska stökig natt...

Furusund, 28 juni

Klockan fyra sätter jag mig på bussen mot Furusund efter en fulltecknad dag på jobbet. Tankarna på de sista dagarnas arbete går för fullt under den tvåtimmars långa resan mot en kort oplanerad semester på en segelbåt.

När jag stiger av bussen och sakta går ner med min packning mot den bekanta gästhamnen försvinner jobbtankarna och en annan verklighet infinner sig. En semesterkänsla! 

Jag ska segla igen med Klara och Lasse, först mot Mariehamn och kanske även vidare mot Åbo dit de ska ta båten. Det är inte alls säkert vid det här laget att jag kommer att vara med hela vägen men jag skulle gärna vilja det och för säkerhets skull har jag tagit ledigt även på måndag.

Vet inte riktigt hur båten ser ut så jag tittar extra noga runt omkring mig för att hitta rätt och snart ser jag Klara och sedan Lasse. Trevlig återseende efter en längre tid!

Ombord sedan får jag middag och vi sitter och pratar en stund efter maten. Fast vi ska upp tidigt dagen därpå för att hinna undan en front med regn som är på väg. Och då känns allt så bekant från vår förra gemensamma segling. Och våra rutiner med matlagning och diskning funkar bra den här gången också.

Så härligt att träffa dem igen och att få segla med dem! Tack Klara och Lasse!