London

Vi anländer på en eftermiddag till vårt hotell nära Marble Arch, packar upp och vilar en stund. På kvällen blir det en kort promenad genom Oxford Street och ner mot Hard Rock Café, den första i världen. Allt började med Eric Claptons gitarr uppspikad på väggen. Nästa gitarr kom från The Who som inte ville vara sämre och så vidare... Vi äter deras klassiska hambugare och lyssnar till rock. Ljudligt och mycket folk. Härlig atmosfär!

Nästa dag går under det kulturella tecknet med en bussresa till Windsor, Stonhenge och Bath. Bra väder och det engelska landet gör det hela till en mycket trevlig utflykt. Guiden pratar fin engelska och mina stora killar njuter av att de kan hänga med :-). Christoffer är jättenöjd med att få åka en långfärdsbuss. Det är helt tillräckligt för honom.

Särskilt Windsor gör ett intryck på oss. Fantastiskt ställe! Absolut värt varenda krona vi betalat för resan. Stonehenge var egentligen inte så mycket mer än en hög med gamla stenar, visserligen stora men ganska förfallna. Då man fortfarande inte vet varför de ställdes upp där är det svårt att förstå tjusningen med det. Och att man har omringat (nästan) stället med motorvägar gör det hela inte bättre.

Sedan Bath! Återigen ett ställe som jag är glad att vi fick se. Romerska bad uppbyggda kring varma källor. Ett ställe där hovet och societen från London flyttade till under den kyliga delen av året, från november till juni. Mycket skådespel, teatrar och annat man förlustade sig i under det mörka och kalla halvåret. Kring de romerska baden där vattnet påstås ha helande effekt på hudsjkdomar växte det så småningom en nöjesstad. Vackert och mysigt och fortfarande mycket levande.

Vi kommer tillbaka till hotellet sent på kvällen, trötta men glada att ha fått chansen att se en liten men vacker bit av England. Nästa dag blir det Madame Tusseauds där både vaxfigurer och filmen i 4D gör ett intryck på oss, lite shopping och senare på kvällen min födelsedagsmiddag hos Jaimies Oliver "Fifteen". Som förra gången är det underbart god mat, italienskt! Trevlig och ledig stämning och mycket folk. Dock skrattade killarna åt att menyn var svår att förstå - inte många ord på engelska ;-)

Sista dagen besöker vi Tower of London. Absolut värt att se - en del av Englands lite mörka historia. Vår guide som med förtjusning artikulerar ordet "execution" i var och varannan mening gör besöket desto roligare. Stora svarta kråkor i burar och fritt strosande bland turister höjer skräckstämningen! På slutet ser vi på kronjuveler - ett av de dyraste valven i världen med all sin guld och diamater...
Kort men minnesvärd resa!

Capri

Sista dagen på vår lilla semester ägnar vi åt ön Capri. Tidig förmiddag tar vi båten över. Båtresan tar ca 30 min men idag blåser det kuling och när vi går mot vind guppar båten ordentligt.

Vi stiger av i hamnen och tittar uppåt. Byn stäcker sig upp längs berget, lite grand som Positano men det är inte samma känsla av husen som klistermärken på beget. Vi tar taxin upp efter en kort förhandling med chauffören. Jag lyckades pruta från 15 till 10 Euro för en 3,5 km lång resa uppför berget.

Uppe i staden/byn Capri kan man inte komma in med bil så vi lämnar taxin och går in i världens smalaste gränder. Vi går lite på måfå och tittar i olika butiker. Vi kommer ut från centrum mot udden av ön och plötsligt hör vi en elbil komma bakom oss. Anpassad till bredden av gatan - så smal så smal! Det är en sopbil. Sedan möter vi en färdtjänstbil som kör en pensionär upp till dennes hus, en polisbil i samma smala utformning och en lastbil som fraktar inköpta varor från någon affär upp till någons hus. Coolt!

Vi fortsätter vår promenad längs de smala gränderna liksom inbyggda mellan hustaken. Ibland är det korta murar och ibland bara ett stålnät så vi lätt kan se in på tomterna. Det finns stora och präktiga hus och mindre, alla har mycket växter i sina trädgårdar. Framförallt citron och apelsinträd men en ingång täcks av en spalje beväxt med kiwi! Det är första gången jag ser hur kiwi växer.

Vi når slutet av gränden och fortsätter sedan upp på en skogsstig till en ruin - Villa Jovis. När vi till slut klättrat upp några hundra meter i skogen kommer vi ut på andra sidan ön och framför oss sträcker sig en vy mot Sorrentohalvön och Positano. Storslaget! Där visar det sig också hur mycket det blåser nu så vi gömmer oss mellan husen igen och inne i nätet av de smala gränderna. Närmare centrum hittar vi en liten restaurang som bjuder på en supergod lunch med italiensk husmanskost.

Mätta och belåtna går vi ner ett hundratal trappsteg till hamnen och tar båten tillbaka till Sorrento. Nu blåser det styvkuling. Denna eftermiddag stannar vi inne på rummet i vårt fina hotell. När vi går ut och äter på kvällen viner vinden.

Vårt hotellrum ligger på femte våningen och har stora förnster i två väderstreck. På natten ökar vinden till full storm och det regnar och åskar. Jag gillar att titta på åska, det är ett så vackert och kraftfullt skådespel. Samma oväder fortsätter sedan hela förmiddagen. Ett räjält oväder har dragit över Sorrentohalvön och Neapel. Men ännu värre är det i Genua med stora översvämningar. Vi följer utvecklingen på tvnyheterna.

Ett tag var vi oroliga att flyget skulle vara inställt. När vi kör till flygplatsen på förmiddagen sprutar det fontäner underifrån hjulen. Vi är tidiga och får vänta länge på vårt flyg. Äter lunch på flygplatsen - godaste Mozzarella di Bufala Campana med sallad och supergott vin till. Mums! Fin avslutning på vår korta semester :-) Hit kommer vi gärna tillbaka!

Sorrento och Positano

På morgonen ger vi oss ut på en promenad i gamla Sorrento. Själva kärnan i gamla staden är inte så stor. Mysiga smala gränder och små torg, massor med småaffärer med typiska sorrentoprodukter, ostar, lufttorkad skinka och limonchello!

Sorrento ligger högt på en klippa med en fantastisk utsikt över Neapelbukten och Vesuvius. Vi stannar till vid en kyrka och beundrar utsikten!

Efter en enklare lunch går vi tillbaka till hotellet och frågar om lämplig väg till Positano. Beskedet är att det är lite sent att åka nu på dessa krokiga och slingriga bergsvägar eftersom det snart kommer att bli mörkt. Men vi chansar.

Jag kör - alltid när det är begsvägar. Inte för att jag är duktigare på det än Bogdan utan för att jag lätt kan få panik när jag inte har kontrollen över bilen.

Vägarna är ganska smala och när vi kommer över bergspasset kan vi se Amalfikusten uppifrån. Det är en fin solig sen fredageftermiddag och inte så mycket traffik så det går smidigt men jag får jobba ordentligt i alla miljoner kurvor uppför och nerför.

När vi närmar oss Positano är det fortfarande långt kvar till solnedgången så vi fortsätter till nästa by, Praiano. Vi vill se Positano från olika håll. Och det är en vy som jag blir helt fascinerad över. Byn ligger i en ravin och husen ser ut att vara insprägda i klipporna eller fastklistrade utanpå dem. Så underbart pittoreskt!

Sedan kör vi ner i byn, så långt ner som vägen tar oss. Framför oss har vi en skolbuss som stannar till här och var och lämnar ut småbarn till deras föräldrar. I någon av de snävaste kurvorna måste bussen backa för att klara av svängen. Det är en riktigt smal väg - enkelriktad! När vi lämnat in bilen till en kille på parkeringen fortsätter vi till fots.

I en av de smalaste gränderna hittar vi ett litet café så vi sätter oss en stund och dricker kaffe och äter bakelser. Tiden går fort nu och solen har redan gått ner. Vi vandrar vidare ner till havet genom gågator med butiker, caféer, kyrkor och gallerier. Nere på stranden ser vi att de första kvällsgästerna kommer in till restaurangerna. Vi tittar upp på alla de husen som verkar klättra uppför klipporna. Det är så annorlunda mot Sverige och Polen och allt annat vi har sett hittills. Hela byn känns på något sätt vertikal. Fantastiskt vackert!!!

Nu blir det mörkt ganska snabbt så vi skyndar oss tillbaka till bilen och kör till hotellet. Många foton blev det!

En dag i Pompei

Vi kör söderut från Neapel och beskådar Vesuvio på vägen till Pompei. Mäktigt! Vulkanen har alltid spelat en stor roll i den lokala befolkningens liv. Den har varit lugn under något århundrade och plötsligt levde upp med kraftiga explosioner.

År 79 var ett av de mest fatala för den lilla staden Pompei och dess granne Herculanum. Under bara några korta stunder begravdes båda städerna under många meters aska och lava. Livet stannade från en timme till en annan.

Efter nästan 2000 år kan vi åter vandra genom steniga gator och beundra de restaurerade husruiner. Givetvis ser vi nu bara väggar men på vissa ställen har även väggmålningar bevarats. Vi inbillar oss hur man bodde och levde då. Det finns allt som en modern stad kan erbjuda: teatrar, restauranger, hotell, badhus, torg, kyrka och det publika huset ;-) Man har grävt upp urnor och andra föremål som ställs ut för allmän beskådan.

Vi går sakta på gatorna och tänker hur det såg ut då för 2000 år sedan. En tur som jag inte skulle vilja missa!

Som sista byggnad går vi in till den stora amfiteatern - det är lite folk och vi sätter oss ner en stund vid en av ingångarna. Jag tittar runt omkring mig och ser delar av återbyggda steniga sittplatser och ställen där det fortfarande växer gräs. Jag kommer ihåg den musikvideo som Pink Floyd spelade in där för nästan 40 år sedan. Det blir lite mystiskt att vara på samma ställe. Jag har tittat så många gånger på denna video så jag kan återuppleva stora delar av det när jag blundar. De väldiga högtalarna, trummsetet, jätteförstärkarna, mikrofonerna och flera kilomerter sladdar. De spelar Echoes, till största delen instrumentellt stycke. Jag ser framför mig de unga killarna med deras långa hår och hunden - som ylar till musiken som om den sjöng.

Det är en mycket speciell film men stället är också väldigt speciellt!

Första natten i Neapel

På onsdag kväll landar vi i Neapel. Efter att ha hyrt bil kör vi ca 500 m till vårt första hotell, fyra sjärnor, men mycket udda. Vi får våra rum som börjar med 20... glada går vi in i hissen och trycker på våning två. När dörren öppnas visar det sig att vi hamnat i en städskrubb! Våra rum finns på våning ett - hur kunde vi tagit så fel? 

Det fyrstjärninga hotell bjuder på superfin frukost - croissant! men varm! lite sylt och honumg. Kaffet är helt ok.

På morgonen kör vi vidare, puh!

Windsurfing i Polen (8 - 14 aug)

Sent i söndags kväll anlände vi till Chalupy, vårt favorit windsurfingställe, jag med Michal och Christoffer. Bogdan och Paul kommer på måndag direkt från scoutjamboreet.

Först hade vi varit ett par dagar hos mormor. Umgåtts med henne och mycket kort träffat mina väninnor med sina respektive. Annars har vi handlat mat till vår semestervecka.

Kursen startade på måndagen och alla vi tre windsurfade i våra grupper. Det var en lugn dag med mycket lite vind. Sedan började det blåsa, både tisdag och onsdag nådde vinden upp till 7 B eller drygt 15 m/s. Det var bara planing som gällde! Svårt att få till det från början. Men sååå kul när jag lyckas! Det går självklart bättre för Paul och Michal. De åker fint nu. Jag brottas fortfarande en hel del med seglet och min egen kroppshållning. Alla delar är viktiga, hur jag står på brädan, hur stort segel jag har men främst hur mycket jag vågar!!! Ja, som sagt, ibland funkar det!

Imorgon ska det blåsa mindre igen så det kanske blir en lektion för Christoffer också....

Hur det än blir så tycker vi allihopa om att komma hit och windsurfa eller bada eller bara vara tillsammans. Chalupy är ett mycket lugnt ställe med underbara windsurfingförhållanden och en bra skola. Just nu tror vi att vi kommerr tillbaka nästa år igen. Vi får se ;-)

Legoland (22-24 juli)

Vi hade några semesterdagar över och ville gärna spendera dem på att göra något roligt med vår minsting, Christoffer. Michal måste plugga och Paul var hos en kompis i Tylösand.

Så vi bestämde oss för att ta en biltur till Billund och Legoland. Kändes bra att åka bil efter min långa seglats ;-)
Första natten sov vi i Ängelholm där vi besökte min vännina och hennes kille. Det var spännande att få träffa Tomek och väldigt roligt att återigen få njuta av Joannas fantastiska gästvänlighet! Tack båda! 

Från Ängelholm bar det av mot Danmark via Malmö och Öresundsbron, som knappt syntes alls - helt täckt av tjocka svarta regnmoln. Overkligt! Bron är ju både rätt hög och lång... I Malmö stannade vi till i den ganska nybyggda stadsdelen kring Turning Torso - det högsta bostadshuset i Sverige. Och samma sak där - det var svårt att se hela huset. Men molnen blåste bort efter ett tag och vi fick se höghuset och tog en promenad i den nybyggda stadsdelen. 

Turning Torso var enormt och riktigt snyggt, för en laiker som jag var det ett arkitektoniskt mästerverk, faktiskt! Men omgivningen tyckte jag inte alls var någon höjdare. Som om någon försökte skapa en naturlig blandning av olika byggstilar. Det var både radhus och flerfamiljehus i alla möjliga färger, storlekar och former... Det blev för mycket av det goda, spretigt och väldigt kostgjort. Tyvärr, men jag gillar inte utförandet av detta koncept, även om ett och annat hus var helt ok. 

Hela vägen mot Billund körde vi sedan i enorm regn. Det var svårt att se och trafiken var jobbig. Över Store Beltsbron blåste det riktigt mycket och alla röttlysande varningsskyltar om starka vindar gjorde inte resan trevligare... Puh! Jag gillar att köra bil långt men den här gången blev jag rejält trött! 

Väl framme hann vi inte mer än att ta in på hotellet förrän vi möttes av den tragiska nyheten om skjutningarna i Norge. Då var det inte riktigt klart om det handlade om olika händelser eller om det fanns en koppling mellan dem. Det vilade en konstig tystnad över alla hotellgäster. Men då förstod vi inte riktigt omfattningen av det hela ännu... 

Vi försökte ändå fokusera på att ha roligt med Christoffer som inte förstod så mycket och vi ville inte heller upplysa en 8-åring om vad som hade hänt i vårt grannland.

Legoland var superbra, helt enligt mina förväntningar och långt över Christoffers ;-) Vädret blev mycket bättre, det slutade regna och blev ganska varmt. Det roligaste Christoffer tyckte var Draken, Flotten och berg-och-dalbana i vildavästerns stil. Jag gillade mest miniland och alla andra byggnader gjorda av legoklossar. Det har jag alltid velat se. När jag var liten och bodde i Polen såg jag en folder från Legoland hos någon kompis. Och jag blev som förtrollad, hade aldrig sett något liknande förut och har alltid velat besöka stället. 

Första besöket, med de äldre killarna, lät vänta på sig men när vi till slut kom dit hade jag en kostig känsla av att ha uppfyllt en av mina barndomsdrömmar... fast så mycket senare i livet. 

Glada men trötta, efter en hel dag på en turistattraktion - hur kul den än är - åkte vi tillbaka till Ängelholm för natten och sedan via Tylösand, där vi hämtade Paul hos hans kompis, tillbaka till Stockholm. 

Det blev mycket bilkörning under denna helg men det kändes ändå roligt att få göra något tillsammans med familjen (delar av den) igen efter tre långa veckor ifrån dem!