Måndag, 6 juni

Tidig morgon igen för mig och Lasse. Snabb dusch, frukost på riktiga, porslinstallrikar och så stört regn på det! Mulet och kallt. Hög dyning när vi går ut från denna ria och ett antal fiskebåtar som kör fullständigt oberäkneligt fram och tillbaka. Ungdomarna sover som vanligt på morgonen. Eller förresten, gör de det? Jag har inte ens kollat att de var i båten när vi la ut. Å andra sidan, vart kunde de ha tagit vägen? Vi satt ju länge i sittbrunnen och åt i lugn och ro… Men jag kikar in i förpiken för säkerhetsskull. Vore ju tråkigt att glömma dem kvar på land…



Det blåser nada!!! Motorgång hela tiden. Trååååååkigt!

Vi lever upp när vi närmar oss hamnen. Går in lugnt, det finns gott om plats i den marina som Lasse har valt. Den ligger mitt i stan så vi har nära till att gå ut att äta på kvällen.

Förtöjer, klarerar in (Lasse fixar medan vi promenerar runt i marinan och tittar på andra båtar. Träffar en engelsk racingbåt som kom från Frankrike nyligen. Pratar en stund. Vi beundrar båten och skepparen beundrar vår segling i de öppna vatten.

Framåt kvällen ger vi oss ut på upptäcktsfärd och letar restaurang med galiciska specialiteter. De flesta restaurangerna är dock stängda på måndagarna. Frågar några som ser ut att inte vara turister och de tipsar oss om ett bra ställe som ligger på stora torget. Tyvärr är detta ställe också stängt så vi väljer en restaurang i närheten som har den fördelen att den är öppen! Vi ska ha fisk eller skaldjur, i alla fall jag och Lasse. Beställer vit vin och väntar på servitören som ska ta emot beställningen. När hon dyker upp visar det sig att de inte har fisk eller skaldjur på menyn idag - det är ju en måndag...

Så där sitter vi med en fin flaska vitvin och ska äta entrecote...

Med hjälp av Fridas och Lasses spanska kunskaper och lite viftande med händerna lyckas vi beställa mat och passande vin. De byter faktiskt ut den redan öppnade flaskan mot en ny, rödvin...

Det blir sen kväll, mörkt och varmt i luften. Nu infinner sig semesterkänslan igen. Sitter kvar ett bra tag och tar en kort promenad på stan efteråt. Härligt! Och skönt att vi har klarat av resan och haft så roligt tillsammans.

Inte förvånad alls egentligen, men ändå glad att allt har gått så bra trots brist på vind och diverse reparationer. Men det är väl så det är, när man seglar med en erfaren och väldigt trevlig skeppare!

Tack Lasse för denna gång! Och lycka till med er fortsatt resa över Biscaya och hem till Sverige.

 

Söndag, 5 juni

Jag har mittenvakten. Jobbigt, blir trött. Hinner knappt sova något innan det är dags att gå upp mitt i natten. Nu ser jag många båtar på plottern. Vi närmar oss trafikseparationen söderöver från Biscaya. Vissa av dem, deras lanternor, ser jag med blotta ögat. Känns skönt när klockan har blivit dags att väcka ungdomarna, drar in en suck av lättnad. Nu kan jag gå och lägga mig igen.

Vid 7.30 UTC vaknar jag upp och då känner att vi seglar frö fullt och fort går det. Vilket är relativt men på denna resa är 6 knop för segel en bra fart. Vinden ”friskade till sig” så vi ”svischar” ;-) fram nu, nästan lite för fort eftersom gps-en har räknat fram att med denna fart kommer vi att angöra Coruna 04.30 och det är för tidigt då vi inte vill gå in i mörkret.

Nu är vi mitt i separationsfältet, omringade av gröna trianglar på plottern men vi ser de inte i verkligheten. Jo då, någon halvtimme till så ser vi många stora fartyg även i verkligheten. Hela eftermiddagen går åt att passera separationsfältet och hålla koll på alla fartygen. Senare på eftermiddagen kommer Lasse med en idé – att vi ska gå in i en natthamn på vägen, Ria de Camarinas. Vi behöver fylla på vatten och skulle vilja sova ut en natt utan att det gungar, förutom att vi behöver vänta ut natten innan vi kan gå in i La Coruna.

Sagt och gjort, nya wyapointer framme och en lugn och härlig kväll på en välskyddad marina blev det till allas glädje!

Lördag, 4 juni

Vaknar tidigt, som vanligt och går upp till Lasse som redan sitter uppe och tar sin ”ickevakt” på morgonen. Ungdomarna sover, som vanligt ;-). Det är soligt och varmt. Tillräckligt med vind så vi går för segel. Jag kliver upp på däck och sätter upp storen. Som i natt varit helt nere då det inte blåste alls.

Idag lagar Lasse riktig frukost direkt, stekt bröd och äggröra – mums! Precis när frukosten ställs upp på bordet ser vi att det är riktigt mörka moln akteröver som drar emot oss. En kall front är på väg. Vi äter upp fort så springer jag upp på däck och revar storen. Den här gången blev det bara några regnstänk och ingen vind från dessa tillsynes hotfulla moln. Så maskinen får jobba igen.

Jag sitter och tittar ut över horisonten och bara njuter. Resan närmar sig sitt slut så nu kom jag in i den stämningen igen att jag vill insupa varje sekund av tillvaron till havs, vill memorera den vackra djuphavsblå färgen på vattnet, solens speglingar och molnen runt omkring oss som nu åter har blivit ljusa, babyrosa och blå.

Och så dyker en tanke upp… Vi kan nog fortsätta runt denna nordvästra udde hela vägen till La Coruna i alla fall. Vi behöver inte gå in i Vigo alls. Tar fram sjökort och passare och räknar lite. Från den position vi är på just nu är det bara 100 NM extra för att runda udden. Ett extra dygn så kommer Lasse till en mycket bättre hamn och får lättare att fortsätta vidare över Biscaya. Med den prognos vi har för nu och de närmas kommande dagarna skulle alternativet Vigo innebära att han behövde vänta längre på rätt väderfönster. De normala vindarna i området är nord till nordost.

”Lasse, jag har en idé” – säger jag försiktigt och tänker samtidigt att det skulle bli kul med ett extra dygn till havs. Lasse lyssnar noga och nickar, analyserar och tittar på mina streck på sjökortet. ”Ring till Jonas redan nu på morgonen och fråga om vädret 2 dygn framöver”…

Vi får snabbt ett svar från Jonas som bekräftar möjligheten! Känns ändå bra att först fråga ungdomarna om det är ok. Gissar att de är väldigt inställda på att vi ska gå i land nästa morgon. De är på! Så vi ändrar kurs och fortsätter till La Coruna. Stämningen är lättsam och glad. Under dagen blir det varmt och soligt. Tillräckligt med vind för att vi ska kunna gå för segel större delen av dagen.

Jag solar på däck och sedan sitter länge i fören och tar in naturen med alla sinnen. Det är ett privilegium att få uppleva detta, att få vara en del av naturen, så nära, så utsatt för dess krafter men ändå i samspel…

Efter lunchen bakar jag sockerkaka och nu är det dags för nästa spel. Vi kör TP, alla fyra, tills det blir högtid att laga middag. Rutinerna har blivit så att Lasse lagar frukost, utsökt äggröra, vi hjälps åt med lunchen och jag lagar middag utifrån det som finns och Klaras recept J Idag blev det currykyckling. Uppskattad! Givetvis skålar vi till något som vi har att fira, och det blir något varje dag… Så som att vi seglat ut 100 NM, kom halvvägs, har 24 timmar kvar eller något annat som lämpas sig att fira...

Fredag, 3 juni

Jag har morgonvakten och håller mig helt klarvaken under hela tiden då jag har ett fartyg som ligger väldigt nära vår kurs och jagar ;-) oss. Radarn och AIS denna vakt. Fartyget passerar dock på hela 10 NM avstånd och jag kan fokusera på att spana efter soluppgång… Fint men tyvärr bakom molnen. Kanske nästa gång…

Lasse vaknar som vanligt strax före sista nattvakten är slut och kommer upp. Jag gör kaffe och en knäckemacka till oss båda. VI äter under tystnad emedan Lasse håller på att vakna upp ordentligt. Efter kaffet hissar jag storen som var revat till natten. Men det hjälper inte. För lite vind för att vi ska kunna hålla 5 kn bara för segel. Så maskinen får jobba idag också.

Nu är vi nog alla trötta på motorljudet men vi måste hinna i land enligt planen för att kunna fortsätta längs den spanska kusten eller, beroende på vindar kunna korsa Biscaya och komma till Brest.

Som vanligt får vi prognosen för vår position från Jonas. Även Peter, Fridas pappa, hör av sig och hälsar. Prognosen är väldigt bra för oss, W – SW 10-15 kn. Vi hoppas att få gå bara för segel. Fram till eftermiddagen blir det dock inte av…

Prognosen för nästkommande dagarna, efter söndagen är desto sämre. Nordliga vindar från och med tisdag vilket innebär att vi inte kommer att kunna fortsätta uppåt kusten. Vi får se hur vi gör men det är möjligt att vi åker hem lite tidigare, från Vigo, och Lasse väntar på att Klara kommer ner dit. Vi kollar lite på vad som finns i närheten av Vigo och upptäcker att det är bara 6 mil till Santiago di Compostella (!). Dit vill vi åka och uppleva stället. Men hur det blir bestämmer vi först när vi kommer fram till marinan och bokar flyget hem.

Torsdag, 2 juni

Lugn morgon. Vi seglar en stund för att ganska snabbt komma fram till att det inte går – igen för lite vind. Så motor startas och vi gör ca 5 kn. Under eftermiddagen bestämmer vi oss att lägga om rutten och gå mot land. VI siktar på Vigo, en liten stad med en trevlig marina som Klara och Lasse redan har haft nöje att besöka för ett antal år sedan.

Lite sol, delfiner på besök dock ganska kortvarigt och sedan middag och en skål för att vi har kommit halvvägs på vår resa!

Onsdag, 1 juni

Jag vaknar tidigt, som vanligt, men även för att jag hör att Lasse rullar ut genuan då det blåser lite mer igen nu när solen har gått upp. Som under förra natten slutade det blåsa sent på kvällen så det blev motorgång. Ungdomarna sover fortfarande, i vanlig ordning, och Lasse och jag äter frukost tillsammans, stekt bröd med äggröra – den ultimata frukosten på Willrose ;-) Nu seglar vi igen, lugnt och tyst, mjuka krängningarna i en jämn takt. Mysigt!

Tyvärr håller inte vinden i sig så länge så efter ett par timmar rullar vi in genuan igen och startar motorn. Under tiden har vi fått två haverier på båten av olika dignitet. Det ena är att fotpumpen till saltvatten har gått söder, vilket innebär att vi nu bara kan använda färskvatten till allt, inklusive disk. Det håller inte i längden. Så mycket färskvatten har vi inte med oss, 450 liter i tanken och drygt 100 liter flaskvatten, så att det ska räcka för fyra personer och 1200 NM. Det andra, lite större haveri, är stopp i toan…

Fotpumpen kan vi inte göra så mycket åt, även trots att Lasse har en mindre verkstad med alla möjliga och omöjliga reservdelar, vi måste köpa in en ny. Vad gäller toan, har Lasse identifierat problemet och kan lösa det.

Under tiden funderar vi på alternativa rutter in till fastlandet. Vi överväger först att gå rakt in till Lissabon eller lite längre bort, till Vigo eller La Coruna.

Den väderprognos vi får från Jonas visar på att det är helt möjligt men att det också innebär att vi inte kommer till England. Om vi fortsätter den kurs vi har just nu ska vi få skjuts av yttersta vindarna från ett lågtryck öster om Azorerna – slör på ca 20 knop raka vägen in till Plymouth. Men först efter två dygn och fram till dess max 5 knop halvvind, vilket är för lite för att segla med den fart vi behöver för att komma fram i tid. Och med så mycket motorgång tidigare är det inte helt säkert att vi har tillräckligt med diesel kvar…

Det andra alternativet är att gå mot fastlandet, Portugal eller ännu hellre Spanien. Båda rutterna läggs in som waypointer och beslutet fattar vi först om ett dygn när vi kommer tillräckligt högt norröver för att veta att vi kan gira och få segla med minst en öppen bidevind in till någon fin hamn på iberiska halvön! Lasse går ner för att fixa toan...

En timme senare kommer han upp, trött men glad! Allt är i ordning. Vi jublar, alla fyra! Hur viktig en självklarhet kan visa sig när den krånglar… Därmed stryker vi också Lissabon från våra rutter. Inget behov att gå i land än på ett tag. Det två alternativen, Plymouth eller Vigo/La Coruna ligger och gror till imorgon eftermiddag.

Denna eftermiddag förflyter mycket lugnt. I brist på vind, solar jag på däck och läser. Vi ringer också till våra nära och kära för att berätta att allt är bra med oss. Framåt fem kommer ungdomarna på att de vill bada så vi riggar upp ett ”atlantbad” efter båten. Saltiga och glada, fräscha och nöjda kommer vi sedan upp alla tre. Det är en speciell känsla att simma i det djuphavsblå vattnet med typ 3000-4000 meters djup och se båten från vattenytan… Kanske dumdristigt och kanske bara lite lyxigt att få uppleva detta? Ännu roligare blev det då vågorna har övergått i en lång dyning med ca 2-3 meters höjd. Att få se vattenberg rulla över eller egentligen under mig där jag simmar runt båten är… häftigt, mäktigt och lite läskigt samtidigt.

Det blev dags för middagen, jag lagar nu alla middagar. Köttfärssås med spagetti + lite vin och kaffe efter maten. Glatt, snackigt och väldigt trevligt!

Tisdag, 31 maj

Jag har morgonvakten. Tyvärr har månen gått upp innan jag går upp (sista, lilla månskära) så stjärnorna syns lite sämre. Vid fyra på morgonen börjar det ljusna i nordost och strax före kl. 6 går solen upp. Vackert men tyvärr lite moln i vägen för att det ska bli en perfekt soluppgång.

Lasse kommer upp vid 6-tiden och vi rullar ut genuan. Nu har vinden ökat något så vi kan segla! Vi gör 5,5 -6,5 fart mot målet! Sedan lagar vi vår frukost, jag och Lasse och sitter och pratar eller bara tittar ut över horisonten och lyssnar till det sköna ljudet av vågskvalp. Det är solig, lugnt och fin, mjuk gång.

Vid 11-tiden när ungdomarna har vaknat och ätit frukost lyckas jag se en liten val om babord, en kalv antagligen spruta upp en liten fontän… Lite glada tillrop och så spejar vi efter fler. Men inte den här gången. Solen skiner men vinden är lite kylig. Vissa av oss solar och jag sitter i långbyxor och munkjacka med luvan på. Kanske fortfarande lite frusen och trött efter morgonvakten.

Dagen flyter sedan i samma lugna takt. Som Frida kommenterade, vi börjar få våra egna rutiner på plats nu.

Under eftermiddagen blir det solbad på däck för min del. Nu blev det äntligen varmt och sedan lite kortspel på det. Kaffe med något gott och sött, mera kortspel och en god middag på kvällen. 

Nu lagar jag mat, enligt Klaras recept, kycklingcurry med ris – de säger att det blev mycket gott ;-)

Nöjda, mätta och glada sitter vi alla uppe en stund och pratar. Lär känna varandra bit för bit. Den kvällen har jag första vakten.